Harry Potter, pojken som förlät

Har du en berättelse om Harry Potter och hans magiska värld? Harry Potter-fan fiction hör hemma i detta forum. Du bestämmer handlingen!

Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav nea sön 04 maj 2008, 13:44

Jag älskar att skriva och jag älskar Harry Potter, och ändå har jag aldrig förut skrivit fanfiction. Tänkte att jag skulle prova att lägga upp detta ofärdiga alster för att få feedback och se om den är värd att fortsätta på. :)
Bara så ni vet det så kan jag redan nu säga att jag inte kommer att vara särskilt duktig på att uppdatera, men om ni gillar det kan ni ju titta förbi om något år och se om jag har lagt upp ett nytt kapitel :D Jag har alltid för många saker på gång ;)

Kap. 1

Legenden, hjälten och nyseparerade mannen Harry Potter bodde ensam i sitt ärvda hus på Grimmaldiplan nummer 12. Ingen hade sett honom på över en månad.
Det sades att han var bitter och rastlös, yrket som auror hade helt enkelt inte varit nog för att släcka hans äventyrstörst. Vissa påstod att berömmelsen trots allt hade stigit honom åt huvudet till sist och att han drabbats av storhetsvansinne. Rykten sade till och med att han och hans hustru, Ginny Weasley, flyttat isär.

Harry satt i köket i sitt hus på Grimmaldiplan och läste för minst tjugonde gången ett brev från sin dotter Lily.

” 9/11 Hej mamma och pappa!
Jag har det jätteroligt här på Hogwarts! James och Albus retar mig lite ibland, men det gör inte så mycket. Allt väl där hemma? Jag längtar till jullovet så att vi kan få komma hem och träffa er, för jag har så mycket att berätta!
Kram
Lily”.

Texten fick honom att känna ett sting av smärta varje gång han läste den; bläcket hade runnit ut på vissa ställen på grund av de tårar som droppat på det. Han kände sig som en usel människa som inte berättat något för barnen, men han och Ginny hade inte pratat med varandra sedan grälet som hade resulterat i att Harry flyttat, och det kändes fel att berätta utan att först ha kommit överens med henne.
Han gnuggade sig i ansiktet och stönade.
Minnen från den hemska, regniga novemberkvällen tycktes än en gång spelas upp som en film inuti hans huvud; Ginny som skrek alla de där hemska sakerna, och hans ännu hemskare svar. Han visste att det inte var någon idé att fundera över vad som hade gått fel, för innerst inne, även om han inte ville erkänna det för sig själv, så visste han.
Inte heller blev det bättre av att The Daily Prophet aldrig tycktes tröttna på att spekulera i vart han gömde sig, och än mindre av alla de rykten om att han blivit galen som cirkulerande.
”Harry Potter, Sir? Ni har besök”, Harry såg sig förskräckt omkring för att ta lokalisera den pipiga rösten, och personen den tillhörde. När hans ögon föll på husalfen Dobby drog han däremot en lättad suck.
”Dobby är ledsen om Dobby skrämde er, Sir, men Mr Ronald Weasley är här”, alfen föll framåt i en ödmjuk bugning så att hans långa öron tog i golvet.
”Ron? Vad gör han här?” grymtade Harry.
Han och Ron hade råkat i luven på varandra kort efter att Harry flyttat till Grimaldiplan. Ron hade kallat honom oansvarig och hänsynslös och sagt att han svek sina barn när han inte ens ansträngde sig för att upprätthålla hans och Ginnys förhållande.
Harry, å sin sida, hade då kontrat med att säga att Ron bara var naiv som fortfarande var avundsjuk på Harrys berömmelse. Naturligtvis visste Harry att det inte ens var sant, men det hade åtminstone uppnått önskat resultat, för Ron hade marscherat därifrån med sin fräkniga näsa rätt upp i vädret.
”Dobby vet inte, Sir. Mr Weasley ville inte säga sitt ärende. han sa bara att han vill prata med Harry Potter, Sir” Dobby föll än en gång ner i en överdriven bugning och försvann sedan iväg från köket med ett litet pang. Motvilligt klampade Harry uppför trapporna till hallen, där han fann en genomblöt Ron som stod och droppade på mattan.
Först stod de två bara och tittade dumt på varandra, men till slut tog Harry initiativet att säga något.
”Vad gör du här?” frågade han lite surt.
Ron tycktes överväga några olika svar innan han till slut bestämde sig för ett.
”Hermione har blivit inlagd på st. Mungos.”
Harrys blod verkade frysa till is i hans ådror, först nu märkte han hur blek Ron var. Om det inte hade varit något allvarligt skulle Ron, efter omständigheterna, aldrig ha brytt sig om att komma, så nu var frågan bara; var det allvarligt, livshotande eller värre?
”St. Mungos? Varför då”, han frågade även om han inte var säker på att han ville veta svaret.
”Jag tror att det är bäst om vi sätter oss ned, Harry”, svarade Ron allvarligt. ”Om jag får komma in, alltså”, tillade han sen.
Harry förstod inte först varför Ron över huvud taget frågade, hans chock hade svept iväg minnet av de anledningar han hade för att hysa agg mot den rödhåriga mannen framför honom, men sedan insåg han att Ron, precis som han, fortfarande måste ha deras senaste samtal i färskt minne.
”Naturligtvis”, sade han bara.
Ron hängde av sig jackan på en krok och Harry visade vägen ned för trappan till köket, även om det inte alls hade behövts.

När de satt sig tillrätta med en varsin otroligt snabbt tillagad kopp te, Dobbys verk, föll en högst obekväm tystnad. Köket hade, för mindre än en månad sedan, varit skådeplats för det allvarligaste gräl de haft sedan slutet på kriget, och spökena av de arga skriken ekade fortfarande mot stenväggarna. Harry betraktade Ron, som i sin tur blickade ner i sin tekopp.
Efter ett par minuters tystnad harklade sig Harry, och Ron såg upp med ett förvirrat ansiktsuttryck. Harry lade märke till de mörka påsarna under hans ögon, och drog slutsatsen att han förmodligen inte fått mycket sömn.
”Ah, just det”, mumlade Ron, varefter han drog ett skälvande andetag. ”Hermione har blivit utsatt för Cruciatusförbannelsen.”
Det tog ett tag för Harrys hjärna att fatta vad Ron just hade sagt, ordet lät fel och främmande i hans öron. Mörka tankar kom tillbaka till honom; tankar på den onda trollkarl han bekämpat för så många år sedan, tankar på folk han hållit kära som så brutalt ryckts ifrån honom på grund av den trollkarlen; tankar på Lord Voldemorts hemska skräckvälde.
Ron tycktes efter ett tag finna Harrys tystnad mer irriterande än den lilla kaffefläcken han studerade, för han tog till orda igen.
”Men hallå!” sa han, ”Min fru, din bästa vän, har blivit utsatt för Cruciatusförbannelsen, jag har knappt sovit en blund inatt för att jag var så orolig, och du reagerar inte ens!” Ett tag trodde Harry nästan att Ron skulle börja gråta eller slå honom, men han gjorde ingetdera.
”Jag…” Harry visste inte riktigt vad han skulle säga, ”Jag vet inte vad jag ska säga.” Deras ögon möttes, och Harry såg det förskräckliga lidandet som fanns i det bruna som annars verkade så glädjefyllt.
”Vet Ginny?” Det var mer en uttalad tanke, så Harry blev nästan förvånad över att höra Rons svar.
”Nej, det gör hon inte. Jag tänkte att du skulle få veta först.”
Trots omständigheterna kände Harry en otrolig glädje vid de orden, en glädje som han trott var bannlyst från hans liv för evigt.
Återigen försjönk de båda två i tankar, och de var långt borta när Dobby några minuter senare brutalt avbröt tystnaden med det ”pang” som alltid hördes när han transfererade sig.
”Mr Weasley, Sir! Ni har en uggla som väntar på er i hallen, Sir”, pep den lilla alfen med andan i halsen. ”Det måste vara ytterst viktigt, Sir, för den såg ut att vara en trevlig uggla från St. Mungos, men när Dobby…”
Alfen avbröts av ljudet av Rons stol som for i golvet när han reste sig upp.
Han tycktes dock inte ta någon notis om den, för han bara stormade iväg upp för trappan, och efter mindre än en minut hördes ytterdörren smälla igen.
Harry suckade och vände sig till Dobby.
”Tack för teet, Dobby. Var snäll och laga ingen middag åt mig, gå och lägg dig tidigt istället. Jag har ett besök på St. Mungos att göra”, och med de orden slängde han en mantel om axlarna och transfererade sig därifrån.
Senast redigerad av nea mån 18 aug 2008, 13:12, redigerad totalt 3 gånger.
"NOT MY DAUGHTER, YOU BITCH!!!!!!"

nea
Akromantel
 
Inlägg: 150
Blev medlem: sön 06 apr 2008, 20:20
Ort: Uppsala
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav Tinnituzz mån 05 maj 2008, 10:49

Spännande!! Läser hemskt gärna en fortsättning!!
Man ska aldrig lita på någonting som kan tänka på egen hand, om man inte kan se vilken hjärnan som finns bakom.

Användarvisningsbild
Tinnituzz
Akromantel
 
Inlägg: 176
Blev medlem: sön 13 apr 2008, 13:34
Ort: Stehag
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav hoggyponken14 tis 06 maj 2008, 14:17

Väldigt bra. Vill dock bara påpeka dog inte Dobby i sjunde boken?

hoggyponken14
Mugglare
 
Inlägg: 12
Blev medlem: sön 04 maj 2008, 13:05
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav nea tis 06 maj 2008, 14:59

Till hoggyponken14:
Joo, det är alldeles riktigt, fast den Dobby jag skriver om är en "Dobby 2", skulle man nästan kunna säga. Harrys nuvarande husalf är alltså bara uppkallad efter den "riktiga" Dobby. Funderade när jag skrev på hur jag på ett bra sätt skulle få in det i texten, och jag hoppas jag kan det i något kommande kapitel.
Tack för att du frågade; jag uppskattar uppmärksamma läsare, och tack för din kommentar! :D
Senast redigerad av nea lör 28 jun 2008, 13:11, redigerad totalt 1 gång.
"NOT MY DAUGHTER, YOU BITCH!!!!!!"

nea
Akromantel
 
Inlägg: 150
Blev medlem: sön 06 apr 2008, 20:20
Ort: Uppsala
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav dobby tis 06 maj 2008, 18:18

Den här var ju bra! Vill läsa mer :D
Harry... Potter...

dobby
Mugglare
 
Inlägg: 45
Blev medlem: lör 05 apr 2008, 21:59
Ort: Tyresö
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav hoggyponken14 ons 07 maj 2008, 16:25

När beräknas fortsättningen komma?

hoggyponken14
Mugglare
 
Inlägg: 12
Blev medlem: sön 04 maj 2008, 13:05
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav nea ons 07 maj 2008, 18:26

Fortsättningen bör komma någon gång innan sommaren, alltså inom loppet av sisådär en fyra veckor, förhoppningsvis. Jag vet att det låter mycket, men jag vill inte säga mindre eftersom jag vet att risken finns att jag fastnar i ett stycke.
"NOT MY DAUGHTER, YOU BITCH!!!!!!"

nea
Akromantel
 
Inlägg: 150
Blev medlem: sön 06 apr 2008, 20:20
Ort: Uppsala
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav hoggyponken lör 10 maj 2008, 18:19

okej :)
Hälsningar
Hoggyponken

hoggyponken
Husalf
 
Inlägg: 79
Blev medlem: tor 08 maj 2008, 18:58
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav Sev Fletcher sön 15 jun 2008, 18:21

Oojj! Spännande :D
Längtar efter fortsättningen . . .
House rules, Sammy. Driver picks the music, shotgun shuts his cake hole.

Användarvisningsbild
Sev Fletcher
Ministeriearbetare
 
Inlägg: 1627
Blev medlem: mån 14 apr 2008, 15:07
Blogg: Se blogg (0)


Re: Harry Potter, pojken som förlät

Inläggav tungspets sön 22 jun 2008, 15:12

Oj! Vill väl inte verka blödig, men detta fick mig att gråta. :'O Riktigt stark text, som dessutom påminner om JK's egna skrivspråk.
Vill ha fortsättning nu!

tungspets
Mugglare
 
Inlägg: 10
Blev medlem: sön 22 jun 2008, 15:09
Blogg: Se blogg (0)


Nästa

Återgå till Harry Potter-fan fiction

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron