Annie och Fladder

Detta är ett fan fiction och novell-forum för berättelser ni har skrivit som inte handlar om Harry Potter och hans magiska värld.

Annie och Fladder

Inläggav LillaLillaJag lör 08 nov 2008, 23:33

Jag VET att titeln inte låter särskilt lockande, men läs gärna ändå, för den är en av mina favoriter ;) Handlingen är inte heller särskilt lockande, det handlar om en flicka som blir vän med en Fladdermus, det är kärlek, sorg, skratt och (framför allt) vänskap, så läs gärna :) jag lägger ut andra delen så fort jag fått en kommentar efter varje del ^^'
Hursomhelst, enjoy!
Soon I'll be a beautiful butterfly ... and then yugi will love me

Användarvisningsbild
LillaLillaJag
Drake
 
Inlägg: 373
Blev medlem: sön 05 okt 2008, 10:54
Blogg: Se blogg (0)


Chapter 1

Inläggav LillaLillaJag lör 08 nov 2008, 23:35

Annie satt i sitt rum och läste. Boken hade hon fått av sin storebror. Texten var liten och boken på engelska. Annie var egentligen bra på engelska, men när det gällde böcker så var det ingen konst att få henne totalt förvirrad. Särskilt nu, när orden inte ens kom ända fram i hennes huvud, hjärnan bara slängde dem i papperskorgen innan den hunnit identifiera betydelsen av ordet. Utanför rummet hördes det skrik och gråt.
”Varför sa du ingenting?” Grät hennes mamma.
”Jag försökte”, sa hennes pappa, ”I 9 år.”
”Du var inte tillräckligt tydlig”, skrek mamma, ”Om du visat tydligt att vi hade problem i vårt förhållande … Vi hade kunnat gå till en psykolog eller något. Om inte för våran skull, så för barnens skull. Tänk på stackars Annie, bara, i 9 år, hon kommer tro att det är hennes fel.”
”Tänk om det är det, då?”
Annie suckade. Mamma och pappa bråkade. Det var inte första gången. Och inte den sista heller. Och alltid var det samma gräl med exakt samma ord. Annie visste att snart skulle de skilja sig. De hade inte sagt något om det ämnet, men det låg i luften. Både Annie och hennes bror var väl förberedda, men det var ändå hjärteskärande när de bråkade.
Ändå var det värsta inte bråken, det värsta var efteråt. Den där tysta stämningen, att ingen sa något, och så fort någon gjorde det så ledde det nästan bara till ett nytt bråk, eftersom pappa hade kvar den arga rösten i halsen, och mamma sa åt honom att inte låta så arg. Då började det igen. Därför lade Annie nu ifrån sig boken, och gick ut i hallen. Hon var tvungen att gå förbi sina föräldrar som skrek åt varandra, men det brydde hon sig inte om. Vadsomhelst förutom den här hålan, var hennes tankar. Hon tog på sig vinterstövlarna, tjocktröjan, vantar, halsduk och mössa. Hon visste mycket väl att tjocktröjan inte var tjock nog, men det brydde hon sig inte heller om. Hon drog ner dörrhandtaget, och släppte in kylan när hon gick ut ur huset. Mamma och pappa tystnade, och tittade på henne, men det enda hon sa innan hon gick ut var ett hest mumlande av ordet ”Hejdå”.
Sedan stängde hon dörren, och gick. Hon brukade inte gå ut när föräldrarna bråkade, särskilt inte veckan innan jullovet, när det var 10 centimeter kramsnö på marken. Men nu orkade hon bara inte mer. Livet lekte för mycket med henne just nu, och hon behövde bara sätta sig på en bänk och tänka över saker och ting i parken. Den var alltid folktom såhär års. Hon stannade till på trottoaren några centimeter från en ölburk. Den var hopklämd och helt platt, och det kändes som om den symboliserade hela Annies tillvaro.
”Varför finns jag?” Frågade hon sig själv, när hon tittade på burken, ”Vad var meningen med att sätta mig på den här jorden?”
Då skrek en röst inom henne att hon överdrev, man tar en smäll och går vidare. Men Annie var inte så stark att hon bara kunde ta en smäll och gå vidare, och var tvungen att stanna och gråta tills hon kände att hon inte var ledsen mer.
Hon drog blicken ifrån burken och fortsatte att gå. För att komma till parken måste man gå igenom skogen, och när hon kom in i skogen så stannade hon upp igen.
Inte för att hon fått syn på något som gjorde henne deprimerad, och hade hört något konstigt, som lät som ett litet svagt gny.
Hon såg sig omkring på marken, men såg ingenting. Hon skulle just börja gå igen när hon hörde samma gny en andra gång. Hon stannade, smått irriterad, och såg sig omkring igen på marken. Då såg hon, bredvid ett träd, en liten, vit fladdermus som låg där på marken, helt blodig. Den andades lite smått. Annie såg sig omkring efter människor, men såg inte en själ. Och Annie visste mycket väl att veterinären hade stängt såhär dags. Hon såg på sina händer. Vantarna var tjocka, men hon var inte riktigt säker på om de släppte in baciller eller inte.
”Jag har väl inget annat val”, tänkte hon till slut, ”Vita fladdermöss är väl egentligen utrotade, sedan länge. Det har i alla fall mamma sagt.”
Och med den tanken i huvudet böjde hon sig ner, och lyfte upp fladdermusen i händerna. Sedan började hon gå hem med den igen. Plötsligt stannade hon. Hennes föräldrar hatade djur, de skulle säkert kasta ut fladdermusen genom fönstret direkt. Men fortfarande fanns tanken kvar i huvudet på henne, att hon hade inget annat val. Därför fortsatte hon att gå hem med den. Det svåra började inte förrän hon stod i hallen och mamma mötte henne.
”Hej”, sa mamma, ”Var har du varit?”
”I parken”, svarade Annie.
”Du gömmer något”, sa mamma.
”Det gör jag inte alls!” Klagade Annie.
”Det gör du visst, visa mig …”
Men i samma stund började det fräsa från spisen, och mamma var tvungen att gå dit och fixa det, så Annie sparkade av sig skorna och smög snabbt iväg mot sitt eget rum.
Där låste hon dörren, och la fladdermusen i sin gamla docksäng som inte hade slängts bort ännu.
”Imorgon”, sa hon tyst till den, ”Imorgon tar jag dig till veterinären innan skolan, jag vaknar tidigt.”
Fladdermusen visade inget tecken på att den hörde, men Annie satt ändå och tittade på den i en stund. Ända tills mamma ropade på henne, och det var matdags.
Annie låste alltid sitt rum när hon lämnade det, hon visste inte riktigt varför, men det var som en gammal vana, när hon fått egen nyckel till rummet hade hon låst efter sig varje gång hon lämnade det. Så det var väl inget konstigt att hon gjorde det även idag, och tur var väl det. Annars hade kanske mamma undrat varför hon låste dörren efter sig idag.
Till middag blev det rester. Annie hatade rester, men hon hade vant sig vid det här laget eftersom det alltid blev rester varannan dag. För att inte verka misstänkt så åt hon maten så långsamt hon kunde, alltså normaltakt, eftersom hon fick kämpa ganska hårt för att inte slänga i sig den.
Men när hon kom tillbaka till rummet så märkte hon till sin stora förvåning och förskräckelse att fladdermusen var borta. Hon letade runt i hela rummet, innan hon såg att fönstret var öppet. Hon tittade ut, så långt ögat nådde, men ingen fladdermus.
Soon I'll be a beautiful butterfly ... and then yugi will love me

Användarvisningsbild
LillaLillaJag
Drake
 
Inlägg: 373
Blev medlem: sön 05 okt 2008, 10:54
Blogg: Se blogg (0)


Re: Annie och Fladder

Inläggav nettan lör 08 nov 2008, 23:38

Bra! :)
Some say the world will end in fire, som say in ice.

nettan
Sfinx
 
Inlägg: 859
Blev medlem: mån 04 aug 2008, 14:58
Blogg: Se blogg (0)


Re: Annie och Fladder

Inläggav LillaLillaJag sön 09 nov 2008, 11:30

Det säger du bara för att du vet att jag gillar den ;) :ugeek:
Soon I'll be a beautiful butterfly ... and then yugi will love me

Användarvisningsbild
LillaLillaJag
Drake
 
Inlägg: 373
Blev medlem: sön 05 okt 2008, 10:54
Blogg: Se blogg (0)


Re: Annie och Fladder

Inläggav kristopher sön 09 nov 2008, 12:14

Väldigt bra!
LPK HAR TALAT

kristopher
Trolldomsminister
 
Inlägg: 4585
Blev medlem: tor 17 jul 2008, 09:56
Ort: Sthlm
Blogg: Se blogg (0)


Next part

Inläggav LillaLillaJag sön 09 nov 2008, 13:59

okej tack tack :D den är 102 sid nu på min data ;) (skriiiver)

”Vad gör jag nu?” Mumlade hon så tyst hon kunde för sig själv. Då, plötsligt, öppnades dörren och mamma stack in huvudet.
”Hur är det?” Frågade hon.
”Bra”, sa Annie och undrade om hon hört vad hon sagt.
”Vad var det du dolde förut?”
”Jag dolde ingenting.”
”Så varför höll du fingrarna bakom ryggen?”
”Det … gjorde ont i baken, du brukar väl också hålla handen på det stället där det gör ont?”
”Jo … men varför gjorde det ont?”
”Jag ramlade … på svanskotan.”
”Svanskotan? Då gör det väl ont nu med? Och varje gång du reser dig upp och sätter dig och allt sådant?”
”Nej, det gick faktiskt över ganska fort.”
”Tro mig, gumman, det gör det inte.”
”Jo, jag ramlade nog inte rakt på den utan bara någonstans nära den … Kan du sticka?”
”Puberteten kommer visst tidigt i år.”
”Stick”, sa Annie som faktiskt började bli riktigt irriterad.
”Visst, visst”, sa mamma, ”Du behöver inte bli så sur.”
Och så stängde hon dörren efter sig.
Annie suckade och slängde sig på sängen. Var någonstans var den där fladdermusen, egentligen? Kunde den ha blåst iväg?
Då öppnade mamma dörren igen.
”Det är läggdags nu”, sa hon, ”Klockan är halv tio.”
”Okej”, mumlade Annie.
Hon gick in i badrummet, borstade tänderna, drog på sig nattlinnet, kammade håret och sedan kröp hon ner under täcket. Men hon somnade inte på en lång stund. Hon bara låg och tänkte på fladdermusen.
Kapitel 2
Nästa dag var det fredag. Annie klev upp på morgonen och någonting försökte tränga sig in i hennes huvud, som om något försökte bli ihågkommet, en dröm eller något annat. Då kom hon ihåg fladdermusen. Kanske var det en dröm. Kanske var allt det där om att hon hittat en skadad fladdermus i skogen bara en dröm som lurat henne om att den var sann.
”Så var det”, intalade Annie sig själv, ”Det var bara en dröm.”
Och så var det med den saken. Hon tänkte inte mer på fladdermusen på hela morgonen, hon åt sin frukost (havregryn, jordgubbssylt och mjölk i en och samma tallrik), borstade tänderna, klädde på sig och gick till skolan helt som vanligt.
På vägen till skolan gick Annie alltid förbi en lekplats. Det brukade vara människor där, antingen fullgubbar, familjer som gått ut med hunden eller liknande, men idag syntes inte en själ där. En liten bit från lekplatsen gick Annie förbi en kvinna som hon först trodde var en staty, så stilla stod hon. Sedan märkte hon att den svarta sjalen hon bar på sig rörde sig med vinden, och att kvinnan andades.
”Fryser hon inte?” Tänkte Annie, och tittade på kvinnan. Hon bar en lång, mörk klänning och en svart, tunn sjal runt armarna. Håret var långt och kolsvart, och ögonen mörka. På läpparna hade hon ett belåtet leende, men när hon såg Annie så sänktes det direkt.
”Vad glor du på?” Frågade hon och lät faktiskt arg.
”Ingenting”, skyndade sig Annie att säga.
”Sluta glo. Det är irriterande.”
”Okej …”
Och med de orden gick hon iväg. Annie stod kvar och tittade lite efter henne. Sedan började vinden blåsa och Annie kom på att hon hade en skoldag idag också. Då blev det fart på henne mot skolan, men efter ungefär två steg hade hon fått en ny syn, ännu konstigare än kvinnan: På marken framför henne låg samma fladdermus från gårdagen, i samma skick som gårdagen.
”Jaha”, sa Annie högt, böjde sig ner över den och hoppades att den hörde, ”Här hittar man dig igen.”
Till hennes stora förvåning öppnade fladdermusen ögonen. När den såg henne så började den flaxa med ena vingen, och lyfte faktiskt ett par centimeter.
”Hörru du, du”, sa Annie, ”Jag vill bara hjälpa till!”
”Hjälpa till”, sa fladdermusen, ”Jag råkar må finfint.”
Annie glodde på den.
”Ja, jag pratar”, sa den, ”Gör det någon skillnad?”
Annie ryckte på axlarna och försökte låtsas vara oberörd, trots att hon fortfarande var förskräckt.
”Om du nu ”råkar må finfint”, sa hon och tog ett fast tag i fladdermusen som inte slutat försöka flyga iväg, ”Hur förklarar du då att du är helt blodig, smutsig, har många skrubbsår och till råga på allt bara flyger med ena vingen?”
Fladdermusen satte sig ner i min hand och sa ingenting.
”Vad heter du?” Frågade jag.
”Fladder”, sa fladdermusen.
”Jag heter Annie”, sa Annie.
”Intressant”, sa fladdermusen, ”Jag måste flyga iväg, nu, hejdå.”
Han började flaxa med ena vingen igen, men Annie stoppade honom igen.
”Varför så bråttom?” Frågade hon.
”Det har du inte med att göra.”
”Det har jag visst”, sa Annie, ”Jag är inblandad nu.”
Fladder tystnade, och satte sig ner i Annies händer.
”Berätta”, sa hon
”Jag tänkte börja nu”, väste Fladder.
Soon I'll be a beautiful butterfly ... and then yugi will love me

Användarvisningsbild
LillaLillaJag
Drake
 
Inlägg: 373
Blev medlem: sön 05 okt 2008, 10:54
Blogg: Se blogg (0)


Re: Annie och Fladder

Inläggav kristopher sön 09 nov 2008, 19:08

This is the Goodie
LPK HAR TALAT

kristopher
Trolldomsminister
 
Inlägg: 4585
Blev medlem: tor 17 jul 2008, 09:56
Ort: Sthlm
Blogg: Se blogg (0)


Re: Annie och Fladder

Inläggav LillaLillaJag lör 15 nov 2008, 21:21

Annie såg oskyldig ut. Fladder suckade och började förklara:
”Allt började för flera miljarder år sedan, när ljuset skapade mörkret. Med mörkret kom det på köpet en mörkrets härskarinna, som, när hon fyllde 20 år, skulle lämna över sina krafter till nästa mörkrets härskarinna. För att det verkligen skulle hända, och hon inte skulle behålla dem för sig själv, så skapade ljuset också en fladdermus som skulle hålla koll på henne ordentligt. I det här fallet var det min farfars farfar. Och nu har nutidens mörkrets härskarinna fyllt 20 år, men hon vill inte lämna ifrån sig sina krafter. Vägrar hon att lämna ifrån sig sina krafter tvingas jag att döda henne, för om hon dör så går krafterna direkt till nästa härskarinna. Nu vet du.”
Annie satt där helt tyst och försökte sortera all information hon fått i sitt huvud att ta hand om.
”Du vet, men du tror inte på det”, fortsatte Fladder och började flaxa med vingen igen, ”Hejdå!”
”Sluta!” Klagade Annie och fångade honom en tredje gång, ”Jag har inte sagt att jag inte tror på dig!”
”Gör du det, då?” Frågade Fladder utan någon vidare tro på att hon faktiskt gjorde det, tvärtom verkade det som att han hoppades att hon inte gjorde det.
Annie började tänka. För en vecka sedan hade hon nog inte trott ett dugg, men då hade hon heller inte trott att fladdermöss kunde prata.
”Okej”, sa hon efter en stund, ”Jag tror på dig.”
Fladder ryckte på axlarna.
”Det bestämmer du”, sa han.
Han började flaxa igen, och tveksamt lät Annie honom flyga iväg. Sedan kom hon återigen ihåg att hon hade en skoldag att passa, så hon började springa mot skolan. Det hade funnits en chans att hon skulle kunna komma i tid, men det gjorde hon inte och kom tio minuter för sent.
”Förlåt att jag kommer försent”, mumlade hon fram när hon satte sig på sin bänk.
”Det gör inget”, sa fröken, ”Så länge du kan ta igen det med kvarsittning.”
Annie bara nickade, och tittade mot tavlan när fröken förklarade hur man levde på medeltiden. Själv lyssnade hon inte, hon hade mycket att reda ut i huvudet, då hon fortfarande inte lyckats sortera allt hon fått veta av Fladder innan han avbrutit henne. Hon väcktes av att fröken började dela ut läxan.
”Har du ens lyssnat?” Frågade Melinda, flickan som satt i bänken bredvid Annie, när hon märkte att Annie såg oroligare och oroligare för varje fråga hon såg på pappret. Annie skakade på huvudet.
”Inte jag heller”, erkände Melinda, ”Vi kan göra läxan tillsammans.”
Annie tittade på henne och sken upp.
”Det gör vi!” Sa Annie, ”När kan du?”
”Alla dagar förutom lördagar, tisdagar och fredagar”, sa Melinda, ”Du?”
”Jag kan alltid, mamma vägrar betala för en aktivitet som hon säger att jag bara kommer att klaga på sedan.”
Melinda log.
”Läxan är ju till torsdag, vi kan träffas på onsdag, efter skolan hemma hos mig.”
”Det går jättebra”, sa Annie, och kände sig överlycklig. Ingen hade någonsin velat göra en läxa tillsammans med henne förut.
Soon I'll be a beautiful butterfly ... and then yugi will love me

Användarvisningsbild
LillaLillaJag
Drake
 
Inlägg: 373
Blev medlem: sön 05 okt 2008, 10:54
Blogg: Se blogg (0)


Re: Annie och Fladder

Inläggav kristopher ons 19 nov 2008, 16:35

Braaa :D
LPK HAR TALAT

kristopher
Trolldomsminister
 
Inlägg: 4585
Blev medlem: tor 17 jul 2008, 09:56
Ort: Sthlm
Blogg: Se blogg (0)


Re: Annie och Fladder

Inläggav LillaLillaJag fre 21 nov 2008, 20:22

lalala den börjar bli pinsam

På rasten satt Annie helt ensam på en sten i skogen, och funderade. På vad visste hon inte riktigt. Tankarna bara gled iväg, från fråga till fråga, och i nästa sekund visste hon aldrig vad hon tänkt på sekunden innan.
Plötsligt såg hon ett ljussken, och tittade upp. Där uppe flög fladder, lika skadad som förra gången, trots att vingarna verkade fungera, skickandes ljusblixtar med händerna mot samma kvinna som Annie sett tidigare den dagen, som skickade mörka, nästan genomskinliga strålar tillbaka. Vid varje attack skapade den attackerade alltid en sköld, antingen ljus eller mörk, eller hoppade undan.
Annie gömde sig bakom ett stort träd och kikade i smyg på dem, hon ville inte distrahera Fladder genom att ropa på honom eller låta honom få syn på henne. Tyvärr verkade det som om kvinnan sett henne, för hon pekade mot trädet och skickade dit en stråle av mörker. Annie lyckades hoppa undan, men det enda som fanns kvar av trädet var en liten svart, rykande grop.
”Jag gillar inte när folk stirrar på mig”, sa hon, ”Det hoppades jag att du lärde dig i morse.”
Fladder tittade åt Annies håll.
”Följer du efter mig?” Anklagade han henne.
”Man skulle kunna tro det”, sa Annie lugnt, ”Men faktiskt är det ni som råkar dyka upp på ställen där jag är.”
”Du är bara för irriterande”, stönade kvinnan, och pekade med handen mot henne så snabbt att Annie inte hann reagera när en ny, mörk stråle skickades mot henne i blixtsnabb fart. Däremot gjorde Fladder det. Han kastade sig mot henne, och just som strålen skulle träffa Annie skapade han en ljussköld som tog emot strålen och löste upp den.
”Vad hände?” Utbrast Annie, men i nästa sekund förstod hon och frågan blev istället ”Varför?”
”Jag är ingen som låter oskyldiga dö”, sa Fladder, ”Dessutom står jag redan i tacksamhetsskuld.”
”För vad?”
”För att du tog hem mig när du hittade mig där i skogen. Hade du inte gjort det så hade jag dött.”
”Jag trodde du var …”
”Medvetslös? Nej. Väldigt, väldigt utmattad och så illamående att jag inte orkade flyga iväg förrän sekunden innan du öppnade dörren till ditt rum efter att din mamma ropat? Ja.”
Annie tystnade. Kvinnan verkade inte bry sig om ljusbarriären, och sa:
”Om ni inte tystnar nu så kommer jag att döda er.”
”Varför gör du det inte bara?” Frågade Annie.
”För då blir det slut på det roliga för mig”, och med de orden kastade hon sjalen bakom axeln och försvann.
”Hon har rätt”, sa Fladder och tog bort skölden, ”Hon kan döda både dig om mig när hon vill, hon tycker bara att det är roligt att slåss med oss.”
Annie stod bara där tyst.
”Det här kanske låter löjligt, men händer det här verkligen på riktigt?” Viskade hon efter en stund.
”Tyvärr”, sa Fladder, ”Och om jag inte lyckas överlumpa henne på något sätt kommer jag säkert vara död snart.
Soon I'll be a beautiful butterfly ... and then yugi will love me

Användarvisningsbild
LillaLillaJag
Drake
 
Inlägg: 373
Blev medlem: sön 05 okt 2008, 10:54
Blogg: Se blogg (0)


Nästa

Återgå till Fria noveller

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster

cron