"James Potter" En berättelse av Sara

Har du en berättelse om Harry Potter och hans magiska värld? Harry Potter-fan fiction hör hemma i detta forum. Du bestämmer handlingen!

"James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav Sara mån 25 jan 2010, 14:09

Hej! Jag har påbörjat en story som handlar om James och hur det var för honom på Hogwarts. Tänkte lägga upp det ja än så länge skrivit och får se ifall någon tycker den e okej. :) Det krävs förstås att ni läste Harry potter böckerna för att förstå för ja har inte förklarat saker man annars inte skulle förstå. Jag har dessutom kollat upp händelserna som hände i den verkliga harry potter berättelsen och försökt lägga in dom med. Inbitna fans märker nog vad som är inlagt. ;) Hoppas ni gillar den^^ Kopierar in den från mitt word dokumet, hoppas det funkar. Glad för kommentarer och kritik!

Kapitel 1

Resan

James stod på perrong 9 ¾ och såg Hogwartsexpressen sakta rulla in. Han var en lång, smal pojke med svart rufsigt hår och glasögon. Han hade till utseendet att döma blivit väldigt bortskämt uppfostrad, nästan rentav avgudad. Han vände sig om och såg på sin vän som satt på sin bagagevagn som var fylld med väskor.
”Det var på tiden va eller hur, Sirius?” Sade James. ”Synd att vi inte får använda magi här utanför skolan, det skulle gå så mycket lättare att lasta in väskorna.”
Sirius log och lyfte upp den första väskan för att bära den mot ingången till tåget..
”När du kommer till Hogwarts kommer du inte längre få allt serverat på silverfat.” Sade han. ”Du måste lära dig hur vi vanliga trollkarlar lever.”
James flinade mot Sirius och började bära in sina väskor.
De gick igenom trängseln i tågets korridor på jakt efter en kupé där de kunde få plats. James tittade in i ett dörrfönster och fick se att det bara satt två personer där inne; en pojke med stripigt svart hår svarta kläder och en flicka med emeraldgröna ögon och rödbrunt axellångt hår. Han knackade på fönstret och steg in i kupén utan att fråga om han fick gå in. Sirius kom in efter honom och nickade åt de båda andra passagerarna som såg lite bestörta ut över dom bådas plötsliga intrång. James kastade sig ner i soffan på den svartklädda pojkens sida av kupén och Sirius satte sig på den andra mitt emot. James böjde sig framåt mot Sirius och blinkade åt honom.
”Du tror inte att vi… tränger oss på va?” Sade han med låtsad ängslig röst. Sirius ryckte på axlarna.
”Tja, men det hade nog inte skadat att fråga först.” Sade han.

De hade nu gått en timme sen dom steg på tåget. James och Sirius brydde sig inte om sina medpassagerare utan pratade bara med varandra och likaså pojken och flickan bredvid dem, efter en stund tiog pojken till orda:
”Tänk att vi är på väg, Lily. Vi är på väg till Hogwarts.”
Flickan log mot honom.
”Sev, hur fungerar det där med att hamna i ett elevhem?” Pojken stödde huvudet i handen på bordet mellan dem.
”Alla elevhem har olika bakgrunder.” Sade han. ”Dom fyra elevhemmen är: Slytherin, Gryffindor, Hufflepuff och Ravenclaw. Varje elevhem sägs välja sina elever genom att se rakt in i själen på dem och utifrån det avgöra vart man passar bäst. Jag vet inte hur det är med dom andra elevhemmen men det krävs bra tankeförmåga för att hamna i Slytherin.”
”Du skulle passa in där.” Tillade han och log lite generat mot Lily.
”Det är också dit jag kommer att väljas."
James tittade upp när han hörde elenhemsnamnet. Slytherin var elevhemmet för dem som var sluga och opålitliga hade han hört. Han betraktade pojken en kort stund innan han sträckte på ryggen och vände sig till Sirius med ett överlägset utryck i ansiktet.
”Vem vill vara i Slytherin? Inte jag i alla fall, jag skulle nog tacka nej. Skulle inte du, Sirius?” Sade han.
Sirius log inte.
”Hela min familj har valts till Slytherin.” Sade han tungt.
”Jösses” Sade James och höjde på ögonbrynen. Sedan log han retligt. ”Och jag som tyckte att du verkade normal.”
Sirius flinade.
”Jag kanske blir den första som bryter den traditionen. Vad skulle du välja för elevhem om du fick välja då?”
James lyfte upp ett osynligt svärd och sträckte stolt på sig.
”Gryffindor, såklart. Dit alla modiga väljs, precis som min pappa.”
James hörde att pojken mitt emot flickan fnös och han vände sig mot honom.
”Stör det dig?” Frågade han och rynkade på näsan.
”Nej” Sade pojken. Men hans hånleende sade nåt annat ”Om man hellre vill ha muskler än järna så hamnar du säkert i Gryffindor.”
”Vart hoppas du på att hamna då? Eftersom du inte verkar ha det ena eller det andra.” Insköt Sirius och höll sig för att inte skratta med James som tjöt av skratt. Plötsligt ställde sig flickan som hette Lily upp och såg på James och Sirius med avsmak i blicken då hon sade.
”Kom Sev, vi letar upp en annan kupé.”
James såg för första gången rakt in i hennes ögon och hans leende dog plötsligt bort. Han fick en konstig känsla av motvilja i magen och bröt ögonkontakten med henne för att istället titta på Sirius, som till synes oberört verkade titta ner någonstans mellan sina skor. Lily gick förbi och ut i korridoren. När dörren slog igen bakom henne vände sig James mot pojken när han gick förbi.
”Vi ses senare, (jag hör aldrig vad det är dom kallade honom, skriv gärna det ifall ni vet!).” Sade han och försökte sätta krokben för honom.
När han hade stängt dörren bakom honom lade han sig raklång på sätet och såg på Sirius.
”Såg du den där tjejen?” Frågade han. ”Hon var faktiskt rätt snygg.” Sirius rynkade lite på näsan och skakade på huvudet.
”Inte min smak” Sade han. Dessutom verkade hon ju redan ha någon annan. James skrattade till och satte upp skorna på sätet.
”Haha, inte alls” Sade han. Inte ens hon skulle väll kunna väll se nåt hos honom va?”
Sirius log lite och lät ämnet falla. James vände sig om och ägnade istället sin uppmärksamhet mot fönstret. Det hade börjat smattra mot rutan alltefter ett regn började tillta, och snart skymde alla de stora dropparna deras vy att kunna se ut. En dunk utanför kupédörrens fönster fick dem båda att se upp. Där stod en pojke och vinkade åt dem. Han var medellång, hade ganska kort blont hår och livliga ögon. Han pekade på det tomma utrymmet på sätena bredvid James och Sirius. James nickade åt honom och öppnade dörren. Pojken öppnade och ropade åt någon längre bort i korridoren utanför.
”Peter! Här borta finns det plats!”
Han kom in och satte sig, tätt följd av en ganska rundkindad pojke med medellångt rufsigt får som gav James och Sirius en flyktig blick innan han satte sig mitt emot sin kompis på andra sidan av soffan.
”Hej” Sade pojken som hade kommit in först. ”Mitt namn är Remus”, ”Remus Lupin.”
Han sträckte fram en hand och skakade först Sirius, sen James.
”Och det här är Peter Pettigrew.” Han höjde en hand i en gest mot Peter.
Senast redigerad av Sara tis 26 jan 2010, 23:18, redigerad totalt 4 gånger.
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" (Början till) En berättelse av Sara

Inläggav Sara mån 25 jan 2010, 21:59

Fortsättningen:

James log mot dem båda, och betraktade pojken som hette Peter för ett ögonblick, sedan sade han lite ohyfsat:
”Varför ser ni två så tilltygade ut?”
Remus rynkade pannan.
”Ursäkta?” Sade han och log lite osäkert.
”Nej, nej strunta i det…” Sade James. Han skakade på huvudet och viftade med handen för ansiktet som om han försökte slå bort det han just sagt. Han kände att han gått lite väl långt, att han inte borde tala till vem som helst på det sättet, även om både Remus och Peter faktiskt såg lite trasiga ut. Dessutom hade han faktiskt redan fått en ovän.
”Den där flickan” Tänkte han och vände sig mot fönstret. Hon hade sett honom rakt i ögonen med en blick som fick honom att känna sig obehaglig. Han kände sig obekväm där han satt och kastade en blick på Sirius som satt framåtlutad, stödde armbågarna på knäna och betraktade honom. Plötsligt kände dom hur tåget krängde till och började bromsa in. James och Sirius tog sin packning och började bära ut den i korridoren, som hade börjat fyllas av elever då pojken som hette Peter ropade efter dem.
”Ursäkta...! Du...! Han gick fram till James och räckte honom en träpinne. ”Din trollstav föll när du gick ut.”
James log ett stiligt leende och tog emot staven. Han gjorde en elegant snurr med den i händerna innan han stoppade den i fickan och rufsade sig i håret. Peters ögon vidgades och han gapade lätt åt konsten.
”Vänligaste tack, Peter.” Sade James, och gjorde en allra otydligaste bugning innan han vände sig om för att ansluta sig till Sirius. Regnet öste fortfarande ner då de steg av. När alla gått at ljöd en klar skrovlig stämma över perrongen:
”Förstaårseleverna hitåt!” James och Sirius vände sig om och såg till sin häpnad att rösten kom från en jättelik man som vinkade till sig eleverna med tallriksstora händer. Dom såg på varandra med förundran och gick sedan fram mot mannen som alla förstaårselever nu hade samlats runt, medans de släpade sin pacning efter sig.
”Ja heter Rubeus Hagrid, å ja e skolans skogsvaktare. De e min uppgift att leda er till slottet. På skolan har vi nämnligen som tradition att alla ni ettor ska få komma dit via båtar över sjön. Synd bara att vädre’ va dålit just ida när ni skulle komma.” Sirius puffade till James och skrattade åt åt jättens lantiga dialekt.
”Jaja, kom me nu här allesammans.” Fortsatte Hagrid och stegade iväg med hopen av elever tätt i hälarna.
Lite längre bort kom dom fram till en bred brygga som dom samlades på. Utlängst den var små båtar bundna. Var och en hade en liten lykta framtill i fören och dom såg inte ut att rymma mer än tre personer vardera. Hagrid sade åt eleverna att sätta sig i båtarna. James och Sirius satte sig i en av dem tillsammans med en annan förstaårselev som såg vettskrämd ut när hon såg hur båten tyngdes ner i vattnet under deras och packningens tygnd då de steg ner i den. James rufsade sig i håret och blinkade mot flickan.
”Det är ingen fara.” Sade han. ”Om du faller i lovar jag att dyka ner och hämta upp dig igen.” Men hon såg inte mycket lugnare ut över det.
När Hagrid med en viss möda gått ner i en av båtarna ropade han:
”Dåså, då åker vi!” Peters röst kom någonstans lite längre bort bland båtarna framför James och Sirius.
”Ehm, Mr Hagrid, jag tror ni har glömt att ge oss några åror...”
Hagrid skrockade och några elever skrattade och vred sig i båtarna för att titta på Peter. Andra såg lätt förvirrade ut.
”Ni kommer inte behöva några årer.” Sade Hagrid och log åt Peters okunnighet. Och mycket riktigt började båtarna stilla glida fram över den svarta sjön helt av sig själva. Sjön glimmade i skenet från lyktorna då de många båtarna tog sig framåt mot andra sidan, som dom kunde skymta långt bort. Hogwartsslottet tornade sig mäktigt upp över sluttningarna och dess spetsiga tak såg ut att skära igenom den stora månen som låg som ett strålkastarljus bakom det. James kände att hans respekt för Hogwarts ökade alltmer ju längre han tittade på slottet, det var verkligen en mäktig syn.


Kapitel 1: ~Fin~
Senast redigerad av Sara tor 28 jan 2010, 13:46, redigerad totalt 1 gång.
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" (Början till) En berättelse av Sara

Inläggav Sara tis 26 jan 2010, 23:17

Berättelsen är möjligen lite tråkig som jag själv uppfattar den, men ja försöker göra en seriös berättelse. Dock skulle de ju såklart inte skada med lite humor. Jajja, jag ska försöka klämma in lite roligare text så det blir roligare att läsa. Men än så länge måste ja följa linjen om hur förstaårseleverna måste ta sig igenom sorteringen och så men sedan får jag fria tyglar att utnytja fantasin mer.

Kapiter 2.

Hogwarts

Båtarna slog i mjukt mot den gräsbevuxna kanten som omringade sjön och eleverna klev i land. Dom pekade mot slottet och pratade med varandra med ivriga röster. När dom hade gått på den slingriga vägen genom grässlätterna och kommit fram till stentrappan som ledde upp till slottets portar stannade plötsligt Hagrid.
”Ja har förstaårseleverna här åt dig, professor McGonagall.”
James tittade upp och upptäckte den person som Hagrid talade till. Det var en lång häxa i smaragdgrön klädnad och en ganska sträng uppsyn. Hennes blick for över eleverna innan hon sade:
”Tack, Rubeus, jag tar över dem från och med nu.”
Hon vände sig om, öppnade portarna till slottet och manade på eleverna att följa efter henne.
”Följ efter mig, ni ska strax bli insorterade i era elevhem.” Sade hon.
James kände en plötslig iver när elevhopen började röra på sig in i slottet. Han blinkade och log åt Sirius som log tillbaka mot honom. Äntligen skulle ha få sorteras in i Gryffindor. Han var säker på att han skulle hamna i Gryffindor. Han sträckte stolt på ryggen och såg sig runt i klungan av elever. Ett par av dem såg osäkra och nästan lite rädda ut. Så fick han syn på Lily från kupén. Hon såg upp mot McGonagall framför dem med en allvarlig min. Hon stod bredvid den svartklädda pojken som hade lite nedböjt huvud. Han såg plötsligt upp och deras ögon möttes en kort stund. James såg in i dom svarta ögonen som såg tillbaka in i de blåa, innan pojken bröt ögonkontakten och såg ner någonstans bland elevernas fötter. James tyckte inte alls om honom. Redan från första mötet hade han fått en känsla av avsmak för honom. Dom kom in i en enorm rund, hall, som pryddes med tavlor och facklor som brann med ett behagligt välkomnande sken längst väggarna. James såg sig om med förundrad blick. Stora stenfigurer kastade långa skuggor längst golvet och på båda sidor om hallen sträckte sig två eleganta marmortrappor upp till nästa våning. McGonagall ledde dom rakt igenom hallen mot ännu en stor port placerad mellan de båda trapporna. Hon stannade framför porten och vände sig till eleverna.
”På andra sidan av den här porten ligger Stora Salen.” Sade hon. ”Det är här ni kommer att ägna alla era måltider under eran vistelse på Hogwarts. Så, när ni träder in i Stora Salen ska ni gå längst fram till lärarbordet och ställa er på en rad. Jag kommer att läsa upp era namn vartefter ni blir sorterade och får ansluta er vid elevhemsbordet ni tillhör med resten av Hogwarts elever.” Hon slog lätt med sin trollstav i en gest mot dörren som gled upp. James kunde inte se över huvudet på eleverna framför honom så han trängde sig fram mellan dem tills han stod i den främsta raden. Han såg ut över de fyra elevhemsborden och alla elever, som alla hade sina blickar fästa på nykomlingarna. Längst bort stod lärarbordet på ett lite högre plan än de andra borden och James kunde se att där satt alla Hogwarts lärare på en rad. McGonagall gick fram mellan dom två mellersta borden och förstaårseleverna följde efter. Dom ställde sig på en rad längst lärarbordet som dom blivit tillsagda. McGonagall ställde fram pallen varpå hon placerade sorteringshatten. Ingenting hände, och en tystnad lade sig över salen. Efter en liten stund började eleverna vid elevhemsborden och lärarna skruva på sig och se på varandra med smått förbryllade miner. James viskade till Sirius bredvid honom:
”Vad är det som ska hända? Ska inte professor McGonagall sortera in oss?”
Sirius skakade lite på huvudet och pekade på hatten när han viskade tillbaka:
”Nej, ser du den där hatten där? Det är den så kallade sorteringshatten. Vid varje år tas den fram och sorterar in förstaårseleverna i sina elevhem. Men det är också en tradition att hatten först ska sjunga en sång om Hogwarts och dess elevhem.”
James rynkade pannan.
”En hatt som sorterar in eleverna? Men… jag vill då inte bli insorterad av någon hatt. Är det här ett skämt? Jag menar… en hatt kan ju inte tänka...”
”Underskatta aldrig magin, James.” Avbröt Sirius honom.
James vred på huvudet mot hatten igen. McGonagall böjde på huvudet lite och tilltalade den.
”Vi väntar på att ni ska börja nu.” Sade hon tyst.
Hatten rörde på sig lite. Sedan öppnades den långa revan och hatten gav ifrån sig en ljudlig grymtning.
”Jaja!” Utropade den. ”Jag har inget att sjunga för er! Så, är ni nöjda nu?”
McGonagall höjde på ögonbrynen i tydlig förvirring och såg mot en lång trollkarl i mitten av lärarbordet som hade långt vitt skägg och hår. James fattade direkt att detta måste vara Hogwarts rektor.
”Dumbledore, hatten…” Började McGonagall, men Dumbledore höjde handen för att tysta henne. Han reste sig och gick fram till hatten medan alla elever satt knäpptysta med hela sin uppmärksamhet mot hatten. Detta var bevis på att nåt högst otroligt hade inträffat. James upptäckte att även Sirius stirrade förskräckt.
”Hur är det fatt?” Frågade Dumbledore hatten.
Hatten gav ifrån sig en irriterad suck och sade med upprorisk röst:
”Som jag sade, jag har inget att sjunga för er!” Den mumlade tyst för sig själv som för att hitta de bästa orden att förklara sig med och fortsatte vresigt:
”Jag hade tänkt ut någonting att sjunga hela året, eller ja, jag tror det i alla fall, för det kom in någon på erat kontor för några dagar sen och kastade en glömskeförtrollning över mig!”
Dumbledore såg högst fundersam ut, men visade inte minsta tecken på oro över att någon brutit sig in på hans eget kontor. Efter en kort stund vände han sig mot eleverna och log mot dem med en ursäktande min.
”Det verkar som om vi får hoppa över årets sång och direkt övergå till sorteringen.” Sade han. Hatten nickade instämmande och Dumbledore drog sig tillbaka till sin plats och slog sig ned med ett, vad James misstänkte, ett tillbakahållet skratt, hattens historia lät ytterst påhittad. McGonagall såg fortfarande lite osäker ut men drog sedan fram en pergamentrulle och började läsa upp namnen i enligt efternamnens bokstavsordning.
”Derek Bayliss!”
En kraftig pojke steg fram från raden och satte sig på pallen. McGonagall placerade hatten på hans huvud. Efter en stund ropade den ut:
”Den första nya eleven år 1971 på Hogwarts placerar jag i… Hufflepuff!”
hufflepuffarna vid en av mittenborden till höger hurrade då Derek gick ner och satte sig vid deras bord, då McGonnagall ropade:
”Sirius Black!”
En elev från slytherinbordet ställde sig upp och vinkade ivrigt mot Sirius då han gick fram mot pallen. Han såg tillbaka mot henne med en bister min utan att vinka tillbaka. När han satte sig ner satte McGonagall hatten över huvudet på honom som sjönk ner över hans ögon och öron. Det dröjde några sekunder, men hatten sade ännu ingenting. Det gick många sekunder till, James fick en känsla av att något möjligen gått fel. Han kände att de knöt sig i magen då bilden dök upp inom hans huvud. Sirius kanske inte passade in någonstans alls? Han försökte lugna sig med tanken på att hela hans familj hade ju kommit in till Slytherin, så varför skulle han inte det? Plötsligt öppnade hatten munnen och ropade:
”Alla Blacks jag hittills placerat har alla varit ideala slytherinelever. Men det verkar som om släkten har gömda egenskaper som inte dyker upp alltför ofta, min vän.” Sade den till Sirius. ”Jag har bestämt mig, och du hör hemma i… Gryffindor!” Den utropade det sista ordet högt i salen, och ett jubel spred sig längst gryffindorarna. Men då reste sig flickan som hade vinkat till Sirius med en rasande min och skrek ut:
”Gryffindor!?, GRYFFINDOR!?” Hon pekade mot hatten. ”Hela våran släkt har placerats i Slytherin, han passar INTE in i nåt annat elevh..” McGonagall avbröt henne tvärt.
”Narcissa, om du tvivlar på sorteringshattens val kan du få tala med Dumbledore och mig om det privat efter sorteringen.” Sade hon strängt och Narcissa satte sig tyst igen med en ursinnig blick.
Senast redigerad av Sara mån 01 feb 2010, 11:23, redigerad totalt 1 gång.
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav joju ons 27 jan 2010, 16:06

bra :D vill gärna läsa mer snart

joju
Mugglare
 
Inlägg: 12
Blev medlem: lör 28 feb 2009, 20:26
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav Sara ons 27 jan 2010, 18:39

Åh, en läsare! Vad roligt! :D Mer kommer snart^^
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav Sara tor 28 jan 2010, 12:38

McGonagall återupptog sorteringen och ropade:
”Natasha Dorrell!”
En flicka med ett insjunket och blekt ansikte gick fram ur raden. Hon gick på ett mycket besynnerligt sätt, ryckigt och lite kutryggat. James tyckte att han kände känna en stickande lukt när hon passerade, och några andra elever backade undan lite smått. Hon hasade sig fram, och hatten sänktes ner över huvudet på hennes långa, askgråa hår. Den sade tyst:
”Hmmm... hade det varit för ett år sedan hade jag nog placerat dig i... det elevhemmet ja...” Sade den till sig själv. Men det verkar som om det skett stora förändringar här, i både hjärta och själ, så nu passar du nog bättre i... Gryffindor!” Flickan log inte. Hennes oroliga rödkantade ögon for över alla eleverna då deras applåder fyllde salen.
Några elever såg på varandra med förbryllade miner och applåderade lite osäkert då flickan släpade sig ner till gryffindorarna.
”Lily Evans!” Fortsatte McGonagall, och James såg på henne när hon fick hatten över huvudet. Knappt hade den rört vid hennes brunröda hår innan den ropade:
”Gryffindor!” James kunde höra den svartklädda pojken stöna till där han stod i ledet. Lily skyndade ner mot bordet och Sirius makade på sig för att göra plats för henne. Hon satte sig, men när hon såg honom i ansiktet stelnade hon till en kort stund, tydligt att hon kände igen honom från tåget, och vände ryggen åt honom.
Uppropet fortsatte en lång stund. James såg att Remus Lupin och hans vän Peter Pettigrew ansluta sig till gryffindorarna och sätta sig bredvid Lily och Sirius. Till slut ropades James upp och han kände hur en stöt i magen fick kroppen att smått skaka av nervositet. Han satte sig på pallen, och de sista han såg innan hatten sänktes ner över hans ögon var Sirius uppmuntrande leende mot honom. Så fort hatten sänkts över hans öron blev allt tyst, som om någon lagt en tystnadsförtrollning över hans öron. Sedan hörde han en dov röst.
”Jaså, ser man på, ser man på...” Sade den. ”En väldigt begåvad elev minsann” James funderade just på om hatten talade ut det han just hört då hatten svarade på hans tankar.
”Nejdå nejdå, inte alls, det här är ditt och mitt lilla privatsamtal.” Sade den. ”Jag ser en väldig liknelse mellan dig och din far när jag placerade honom. Ni är modiga trollkarlar, båda två.”
James kunde inte låta bli att känna sig lite stolt över komplimangen.
”Du vet vart du vill hamna, och det är där du hör hemma” fortsatte hatten och ropade: ”Gryffindor!” När han tog av sig hatten möttes han av det öronbedövande ljudet av applåder då han gick för att sätta sig bredvid Sirius.

Eleverna fortsatte placeras in en efter en i sina elevhem. Plötsligt upptäckte James den svartklädda pojken från kupén stiga fram ur ledet under namnet Severus Snape. Han blev omedelbart placerad i Slytherin. Han gick ner, mot slytherinbordet, som var placerad närmast väggen, längst bort från gryffindorbordet. Där satte han sig bredvid en sjundeårselev som klappade honom på axeln med en belåten min, som om hans son just hade blivit vald till trolldomsminister. Kort efter att den sista eleven blivit insorterad och sprang i rask takt ned till ravenclawbordet ställde sig Dumbledore upp och det blev omedelbart tyst. Han sträckte ut armarna och ropade ut till eleverna:
”Härmed förklarar jag årets insortering av nya elever som färdig. Nu övergår vi till kvällens festmåltid, och jag vill önska er alla, gamla som nya elever välkomna till ett nytt år på Hogwarts!” Ett jubel steg från alla elevhemsborden, och så började alla möjliga maträtter komma ut ur tomma intet och placeras på borden. James såg sig omkring på alla de läckra faten av oxfilé, stekta potatisar, rykande heta laxfiléer med utsökta såser och kryddor i alla färger. Det började vattnas i munnen på honom då han slet åt sig ett nygrillat kycklingben och bet en stor tugga i det färska köttet. (Nu vattnas det i min mun också! xD) Sirius hade huggit in på en stor bit marulk. James log och skakade på huvudet då skar sig en bit marulk han också.
”Haha, sen när fick du smak för dyr mat som det där, Sirius?”
Sirius såg upp med munnen full av mat, han såg ut som en hamster som precis hade hamstrat sina kinder fulla med frön.
”Inte vet jag, jag har aldrig smakat det här förut. Eller ja, nu har jag ju det.” Sade han nästan grötigt. ”Förresten verkar de vara rätt gott.”
”Skulle du kunna skicka fatet med Hummerconsommé?” Sade plötsligt en röst bakom James. Han vände sig om och såg att det var flickan som hette Narcissa från Slytherin. Men hon såg inte på honom, utan på Sirius, som satt bredvid honom. Sirius vände sig och hans leende dog ut lika snabbt som hans marinerade fläskfilé föll från hans gaffel då han såg henne. Hon hade långt blont hår och ett ganska spetsigt ansikte. Hon såg lite ut som en yngre version av professor McGonagall tyckte James. Narcissa såg på Sirius med ett ansträngt lugn och sade med låg röst:
”Sirius, det måste ha skett ett misstag, eller hur? Du borde ju igentligen sitta med mig vid slytherinbordet. Kom så går vi till Dumbledore och pratar om saken. Hans dumma hatt verkar bli till åren till slut.”
”Men vad är det för fel med att hamna i gryffindor? Det är här jag blev placerad och det är här jag hör hemma. Jag avgudar inte Slytherins elevhem bara för att familjen hamnade där.
Narcissas ögon vidgades och hennes kinder blev sakta röda av ilska.
”Det är ÄRAN, Sirius, om du hamnade i ett annat elevhem… och GRYFFINDOR av alla, där det bokstavligen kryllar av smutsskallar! Du skulle du dra skam över hela släkten! Vi måste prata med professor Dmbledore och kräva ett byte, nu medsamma!” Sirius rörde sig inte
”Då kanske jag inte passar in i släkten heller.” Sade han kyligt. ”Jag skulle hellre vara det du kallar halvblod än att leva som er.” James kände en tung kyla lägga sig som ett täcke över dem. Han såg ner i tallriken för att inte verka engagerad i deras gräl, men det var svårt att inte snegla på dem i ögonvrån. Han kunde se Narcissa ge Sirius en hatisk blick innan hon vände på klacken och stegade iväg bort mot slytherinbordet. James visste inte vad han skulle göra, han visste inte om Sirius var på humör för att prata med honom om saken. Sirius vände sig tillbaka till sin tallrik och till James förvåning gnuggade han sina händer med ett muntert utryck och fortsatte äta med god aptit som om inget hade hänt. James var så nyfiken att han övervägde att ta risken. Han lutade sig närmare Sirius och viskade:
”Vad var allt det där om igentligen? Vem var hon?”
Sirius suckade svarade i alldaglig ton:
”Narcissa är min kusin, som precis som resten av min familj sätter Slytherin och…” Han sänkte rösten trots att det inte hade behövts eftersom pladdret runtomkring dem överröstade dem ändå. ”…renblodssläkter väldigt högt.” Han återtog sin alldagliga ton igen. ”Dom vill allihop att vi håller oss till Slytherin för enligt dem är det ett ideellt elevhem för... tja, du vet… såna som oss.” James nickade sakta.
”Renblod” Sade han tyst. Han kunde tänka sig hur Sirius släkt var: en stolt och städad familj. Kanske hade de även en husalf också. Sirius hade verkat så oberörd av han och hans kusins gräl, precis som om det var något som hände varje dag… och det kanske det gjorde också. James kände plötsligt en stark känsla av medlidande till Sirius. Han hade växt upp i en familj där han aldrig tyckt sig passa in, aldrig sett upp till sina föräldrars syn på blodsfamiljer och traditioner. Han återgick till sin murkelfärserade pärlhöna men tittade förskräckt upp då fan fick se en pizza komma flygande över bergen av kanderade scones och landade på någons tallrik lite längre bort.
”Dom har verkligen allt här.” Sade han och skrattade.
Senast redigerad av Sara tor 28 jan 2010, 17:41, redigerad totalt 1 gång.
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav Sara tor 28 jan 2010, 17:40

((Bestämde mig för att det andra kapitlet skulle bli lite längre. Så ja klämde in den här biten också. Blev ett bättre avslut.))

Festmåltiden varade till långt in på kvällen. Klockan var tio i elva då Dumbledore reste sig från sin plats vid lärarbordet och sorlet dog omedelbart bort.
”Jag hoppas att ni alla, precis som jag, har ätit er mätta och belåtna och fått en riktigt härlig kväll.” Sade han och såg sig leende omkring bland eleverna. ”Ja, personligen skulle jag vilja sitta här hela natten, men ni har ju era första lektioner i morgon bitti och det är nog bäst att krypa till sängs nu. Prefekterna för era elevhem…” James såg en lång femteårselev vid gryffindorborde resa sig, liksom två av varje från de andra elevhemsborden. ”…kommer att leda er till era sovsalar, god natt.” Avslutade Dumbledore. Sedan hördes hundratals stolar som skrapade i golvet och prefekterna ropade till eleverna att följa dem. James och följde med de andra eleverna då de gick ut ur Stora Salen som skingrades åt olika håll då prefekterna ledde dom till elevhemmens olika sovsalar. Gryffindorarna gick uppför ett par trappor och igenom några korridorer tills dom nådde ett rum med ett dussintal trappor som ledde kort och tvärs mot olika ingångar till andra korridorer. James stod och såg upp med förundran på dem då de plötsligt började röra på sig och sakta vreds i luften för att leda personen som stod på den till någon ingång i väggen. Plötsligt hörde han någon som ropade hans namn och han återkom till verkligheten. Hela elevskaran hade placerat sig på den närmaste trappan och Sirius vinkade åt honom att skynda sig på den. Men trappan hade redan satts i rörelse och den var på väg bort mot väggen på andra sidan av rummet.
”Nej, vänta!” Ropade James efter dem. Prefekten som oavbrutet stod och förklarade för eleverna om alla Hogwarts rörliga trappor gav ifrån sig en suck av irriterad besvikelse då han vände sig om och såg James stå kvar vid hålet i dörren några meter bort. James kände sig lite generad då eleverna flinade mot varandra och prefekten sade:
”Jag hämtar dig när de andra kommit in i sovsalen. Stå bara kvar där tills jag kommer.” Han vände sig om igen och harklade sig för att fortsätta sin långa föreläsning om trappor. James såg efter dem.
”Det är ju bara några meter mellan oss.” Tänkte han, och kände adrenalinet stiga. Han tittade ner under avsatsen, han kunde skymta golvet någonstans långt under sig, mellan ett flertal trappor som förflyttade sig mellan väggarna. Han kunde se att gruppen av slytherinelever stod på en av trapporna under dem, på väg att flyttas till något av hålen under honom. Några av dem viskade till varandra, pekade och fnissade åt honom där han stod, avskild från sin grupp som gled bort till andra sidan rummet. Han backade några steg, och Sirius verkade förstå vad han tänkte göra och han kunde inte hålla tillbaka spänningen i rösten.
”Skynda på, James! Innan prefekten vänder sig om!” Viskade han halvhögt med ivrig röst och vinkade mot honom. James började springa, hans skor ekade mot golvet och sen stötte han ifrån, han flög igenom luften. Det var som om tiden stod stilla i några sekunder, han kunde se slytherinarnas chockade ansikten under sig och rummet fylldes av förfärade skrik från dem. Men plötsligt verkade trappan framför honom med Sirius och alla andra så mycket längre bort än den hade verkat innan. Han kunde känna att han började förlora höjd, han sträckte ut händerna för att försöka nå det sista trappsteget men han nådde inte fram. Han föll nedåt, fortfarande med händerna framsträckta såg han deras fötter försvinna upp utom synhåll. Vad skulle hända nu? Skulle han falla ner genom rummet och krossas mot en trappa eller golvet? Men plötsligt kände han hur någon grep om hans handled och bromsade hans nedfart tvärt. Han såg upp, och ovanför honom kunde han se Sirius ansikte som tittade ner mot honom med rädsla i ansiktet. Han hade sträckt sig ut i sista sekunden fångat James hand, och med sin andra lediga hand höll han sig i trappräcket för att själv inte falla ner.
”Klättra upp… jag kan inte hålla dig mycket längre…” Stötte han fram, men innan James hann börja klättra kände han hur han drogs upp på trappan av ett flertal händer och sedan stod han öga mot öga med prefekten för gryffindor som såg på honom med en orolig men ilsken min.
”Jag sade ju åt dig att stanna där du var! Tänkte du någonsin på vad som kunde ha hänt om du fallit!?”
Det hördes en röst nedifrån från trappan under dem.
”Högst dåraktigt, jag drar femtio poäng från Gryffindor för oansvarigt beteende och för att ha skrämt slag på andra elever oprovocerat!”
Gryffindorprefekten böjde sig över kanten och stönade till när han såg vem det var.
”Lucius Malfoy” Viskade han till sina elever. ”Femteårselev och otroligt nog Slytherins prefekt..” Han ropade tillbaka till Lucius samtidigt som han vände sig mot sina gryffindorelever. ”Jaha, nog för att det var dåraktigt av James här att på det mest desperata sätt kunna ansluta sig till oss igen, men femtio poäng, Malfoy…” Han vände sig till Sirius.
”…ger jag då till modige Sirius här, för att ha räddat James liv ikväll.” Han log och blinkade till Sirius. Lucius fnös och stegade ut i en korridor med sina elever efter sig. Gryffindorprefekten suckade och skakade på huvudet.
”Retar inte upp slytherinarna, dom skulle göra vad som helst för att hitta en anledning att sätta dit er med för sina prefekter. Angående poängen som vi delade ut så är det i princip så att ni kan samla på er poäng för erat elevhem när ni gör bra saker och ni förlorar poäng av dom brott ni begår. I vanliga fall dras inte poäng på det här sättet men som jag sade, dom letar verkligen efter anledningar att göra det för, så ni ska veta att ni hade tur den här gången att jag var med för att få era poäng tillbaka. Det är nämnligen prefekter och lärare som kan ge och ta poäng, och i slutet av året utnämns det elevhem som samlat flest poäng till vinnare av elevhemspokalen. Sorgligt nog är det så att Gryffindor inte vunnit pokalen på hela sju år i rad. Hufflepuffarna tog hem segern förra året och Slytherin innan den...”

Han fortsatte prata hela vägen fram till ett tavelporträtt som hängde på väggen vid avsatsen där deras trappa nu stannade vid. Han gick upp och tittade på tavlan. Kvinnan på bilden var kraftig, och hade en elegant rosa klänning på sig. Hon fläktade sig med en stor solfjäder av påfågelfjädrar och hon blinkade mot hopen elever som alla gick upp och trängde sig runt henne på avsatsen.
”Såja, era små raringar. Kom inte alltför nära, och rör inte duken är ni snälla, jag är nämnligen nymålad. Har ni lösenordet? Jag får inte släppa in er här om ni inte kan veckans lösenord.”
Gryffindors prefekt sade tydligt till henne:
”Rosenbad” Hon nickade åt honom och avslöjade en ingång bakom porträttet som dom alla steg in igenom. ”Se till att komma ihåg lösenordet, annars måste ni fråga en prefekt om det, eftersom vi satt en tunglåsningsbesvärjelse på er så att ni inte kan tala om det för någon annan som inte tillhör Gryffindor.” Dom steg in i ett mysigt upplyst rum där ett set soffor och fåtöljer stod framför en välkomnande brasa. Prefekten ställde sig i mitten av rummet och pekade på två trappor på vardera sidan av rummet.
”Flickornas soval är åt höger, och pojkarnas åt vänster.” Sade han. ”Gå nu och lägg er medsamma, era packningar är redan uppflyttade till sovsalarna.” James kom just på att han hade totalt glömt bort sin packning nere vid entrehallen.
”Och försök inget fuffens iantt, killar. Trapporna är förhäxade så ni kommer inte kunna sätta foten på flickornas trappa.” Sirius stötte James i sidan och viskade så att bara han kunde höra det: ”Nej, för det har han nog redan försökt själv.” James skrattade åt Sirius fräckhet och de började röra sig mot pojkarnas sovsal tillsammans med dom andra pojkarna.
”Mitt namn är förresten Justin Wilcher, glöm inte det, ifall ni skulle behöva mig.” Ropade prefekten efter eleverna.

Kapitel 2: ~FIN~
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav Jillan 92 fre 29 jan 2010, 14:33

Skit bra sara!!!! Du som säjer att du inte kan skriva, du är bättre på mig (när det gäller hp-berättelserna). Nu är det idéstopp i mitt huvud....(som vanligt) kan´ske du kan hjälpa mig med det ^^, Det är väll bästisar är till för :D

Jillan 92
Mugglare
 
Inlägg: 19
Blev medlem: sön 24 jan 2010, 21:53
Ort: Julita
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav Sara fre 29 jan 2010, 17:03

Jillan 92 skrev:Skit bra sara!!!! Du som säjer att du inte kan skriva, du är bättre på mig (när det gäller hp-berättelserna). Nu är det idéstopp i mitt huvud....(som vanligt) kan´ske du kan hjälpa mig med det ^^, Det är väll bästisar är till för :D


Jag kan inte påstå mig ha utryckt mig på det sättet, men det finns ju ruskigt många människor som skriver så mycket bättre.

Självklart kan ja hjälpa dig. Har ju föreslagit en del redan men ska försöka komma på lite andra saker ifall du nu vill det. :)

Ska försöka skriva på nästa James Potter kapitel också. Kul att du gillar den.
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Re: "James Potter" En berättelse av Sara

Inläggav Sara sön 31 jan 2010, 16:55

Kapitel 3: Kvastskaftskontroll

Morgonsolens första strålar letade sig in genom förstret. James hade inte fått mycket till sömn den natten. Han hade fått så mycket intryck dagen innan att han bara hade legat och tänkt igenom dagen flera gånger om. Men trots det kände han sig inte alls sömnig. Han satte sig upp och såg på sin lilla klocka som låg på nattygsbordet bredvid hans säng, den var tre minuter i åtta, och alla de andra eleverna verkade redan ha gått upp eftersom han och Sirius verkade ensamma i rummet. Han ställde sig upp på smått trötta ben och gick fram till fönstret. Det hade regnat under natten, och gräskullarna nedanför glänste i gryningsljuset. James kunde se en stor rund arena längre bort från slottet. Han var säker på att det var en quidditcharena. Under en mycket lång tid innan han börjat på Hogwarts hade han alltid beundrat sporten. Han hade många gånger varit med och tittat på då mästerskapen spelades.
Han såg på arenan med en längtande blick, på de höga åskådartornen som var placerade runtom arenan och de tre runda målstolparna i kanten. Han tänkte sig själv sitta på en kvast och flyga runt med sitt lag. Han hade alltid viljat vara sökare, då den största delen av spelet hängde på honom och att han fångade kvicken, vilket gav laget etthundrafemtio poäng och avslutade spelet. Plötsligt gav Sirius ifrån sig en ljudlig snarkning och fick James att komma tillbaka till verkligheten igen. Sirius ryckte till och öppnade ögonen då en uggla plötsligt uppenbarade sig utanför fönstret och började hacka frenetiskt på rutan. Sirius stönade och hoppade ostadigt upp för att öppna fönstret och släppa in ugglan. Den svävade in och flög i en halvcirkel i rummet innan den landade på Sirius axel. James satte sig ned på sängen och såg på ugglan.
”Wow, jag trodde inte du hade en uggla, Sirius. Du hade den iallafall inte med dig på resan hit igår.” Sirius smekte den stora ugglan över fjäderdräkten.
”Det har jag inte heller. Det här är bara min jobbiga väckarklocka. Det är nämnligen min lillebror Regulus uggla, och han har lärt den att väcka mig på det här sättet. Hemma när ja låste dörren och lade en tystadsförtrollning över dörren så att dom andra inte skulle väcka mig om morgonen, kom han upp med idén att låta Gawin här väcka mig istället.” Han öppnade fönstret och släppte ut ugglan som flög ut och återvände mot ugglesalen för att ansluta sig till dom ugglorna som inte hade flugit ut under natten för att hämta elevernas post lagom till frukosten. ”Regulus lånade mig tyvär just den där ugglan också tills han börjar sitt första år nästa år, och jag fick bara låna DEN HÄR ugglan... jag undrar varför.” Tillade han ironiskt, innan han började byta om till sin skoluniform. James började också klä sig, och en kort stund senare var dom båda på väg nedför trappan till uppehållsrummet. Där satt det redan två morgonpigga elever som troligen redan hade varit nere och ätit frukost. Dom höll i varsit papper som såg ut som skolscheman. James gick fram till dem för att granska vad som skulle bli deras första lektion då den ena flickan vände sig om. Till James förskräckelse var det Lily och han stannade upp. När Lily upptäckte att han stannade sade hon syrligt:
”Just det, kom inte närmare du, stanna där du är, det gör du rätt i.” Hon tog sin väninna i armen som hade en lätt förvånad min åt Lilys uppförande och tillsammans kröp dom ut genom porträtthålet.
James kände en häftig irritation mot Lily och mumlade mer till sig själv än till Sirius:
”Kom så går vi så att vi kan hämta våra egna scheman.”
Dom tog sig ner till entréhallen och in i Srora Salen. Borden var nästan helt tomma på elever då de gick in och satte sig vid gryffindorbordet och började hälla upp frukost åt sig. James ryckte till och nästan satte sin första tugga av sin crossant i halsen då en hand dunkade både honom och Sirius i ryggen bakifrån. Han vände sig förskräckt om och såg att det var deras prefekt Justin. Han såg ursinnig ut då han tilltalade dem och hans grå ögon vandrade mellan honom och Sirius.
”Vart var ni klockan sju?! Eran första lektion började för en timma sen!” Han slog två scheman i bordet och pekade på där den första lektionen var utskriven. ”Se här, vid sju till fem över åtta: Förvandlingskonst! Ni ger ett väldigt dåligt första intryck på oss ska ni veta, att sova över er allra första lektion... och att nästan göra er av med 50 poäng innan ni ens börjat! Jaja, snabba er iväg till eran nästa lektion så att det iallafall inte blir värre. Ni ska båda ha eran första lektion i kvastskaftskontroll nu vid tio över åtta, nere på gräsplanen alldeles utanför entrén. Ge er iväg!”
James, som kände sig utsvulten försökte pressa i sig mackan medans de båda rusade ut ur salen, entréhallen och ut i det klara solljudet. Deras klass stod redan alla på en rad framför deras lärare, Madam Rolanda Hooch, som just prickade av elevernas närvaro på en lista. De sprang ner mot dem och när James hörde sitt namn ropas upp ropade han halvhögt medans han sprang:
”Ja, jag är här!”
Madam Hooch vände sig tvärt om och såg med förvånad min på dem båda då de sprang förbi henne och anslöt sig till de andra eleverna i raden. Hon nickade gillande med ett litet leende.
”Precis i tid” Sade hon, och satte en punkt för James namn på listan innan hon riktade blicken mot Sirius. ”Och du måste då vara Sirius Black? Eftersom du är den enda jag inte kunnat pricka av som ”i tid”?” Sirius såg oförstående ut. ”Men jag kom ju med honom...” Började han och pekade på James. Men Madam Hooch avbröt honom. ”Eftersom ditt namn ropades upp som en av dom första och att jag då inte kunde se någon Black, är jag rädd att det räknas som försening.” Hon satte ett sträck vi Sirius namn på listan med en rask snärt med fjäderpennan, sedan packade hon ner dem i en grön väska som låg vid hennes fötter bredvid hennes kvast. James såg på Sirius som såg helt paff ut, han skakade på huvudet och suckade åt honom. Sedan upptäckte James någon som stod alldeles bakom Sirius. Nu som först lade han märke till att deras klass bestod av elever från alla olika elevhemmen, och en av dem var pojken som hade hamnat i Slytherin, Severus Snape. James puffade till Sirius och nickade mot Severus.
”Kolla vem som är här” viskade han, och Sirius vände sig om innan han åter såg på James och nickade förstående med ett elakt litet leende. Just då ljöd Madam Hooch visselpipa och alla ryckte till av det plötsliga ljudet. Hon ställde sig med händerna på midjan och ropade ut till klassen:
”Dåså, som ni förhoppningsvis har förstått, ska jag träna er i att kunna hantera kvastskaft och förmodligen också till värdiga medlemmar i erat elevhems quidditchlag.” James fylldes av en stark känsla av glädje då han hörde det sista. Äntligen skulle han få spela quidditch.
”Att spela quidditch är inte som att se på det. Ni kommer att märka vilken enorm erfarenhet det krävs för att kunna hålla kontrollen.” James fylldes av en upphetsad längtan efter att få börja flyga. Han såg ned på kvasten som låg brevid honom på gräset, den bara låg där och väntade på att få susa iväg, precis som James. Utan att ha tänkt sig för hade han plockat upp kvasten i handen och höll den framför sig. Madam Hooch suckade ljudligt och skrek åt honom:
”Jag sade att ni skulle fånga upp kvastarna från marken med magi, Potter! Eller tryckte jag mig inte klart nog?!” James lade ner kvasten igen och bad om ursäkt. Efter några minuter hade eleverna fått upp kvastarna i händerna och stod nu med den mellan benen. Alla såg förväntansfulla ut då Madam Hooch tog till orda igen:
”När ni hör min signal vill jag att ni tar ordentligt sats med fötterna från marken, sedan ska ni ta er runt gräsplanen ett varv och landa precis som ni står nu, glöm inte att det är INGEN tävling att komma först! Ta er tid att lära känna eran kvast, pröva att zick-zacka lite om ni känner att ni vågar.”
James hann kasta en blick på Sirius som såg lite nervös ut innan de hörde visselpipan. Eleverna sköt upp från marken med olika fart. James tog språng och kände vinden blåsa mot ansiktet och marken försvinna under hans fötter. Han for rakt upp en bit, och tryckte sig mot kvasten då han planad ut och styrde den mot ena väggen av inhängnaden. Han såg de andra eleverna runtomkring sig kämpa med att få styr på sin kvast och Madam Hooch som flög runt för att hjälpa dem. James kunde inte låta bli att le då han flög fram över planen. Han hade aldrig känt sig så fri i hela sitt liv. Han kände hur hjärtat slog mot bröstet av upphetsning, och önskade att lektionen aldrig skulle ta slut. Plötsligt upptäckte han Sirius som svävade några meter under honom längst en av väggarna. James log för sig själv och flög ner efter honom. Han lutade sig framåt över kvasten, höll fram handen och tog tag i Sirius kvast och drog den bakåt. Sirius gav ifrån sig en liten flämtning åt den plötsliga inbromsningen och högg tag i kvasten i ett krampaktigt tag med båda armarna. James skrattade och flög fram vid hans sida. Han kunde se att Sirius fortfarande såg förskräckt ut och sa med en smått sur röst:
”D-det där var jag inte beredd på...” Han höll fortfarande kvasten i ett stadigt grepp då de gjorde en mjuk sväng för att inte krocka i väggen som dom hunnit fram till.
”Visst känns det häftigt att flyga, Sirius! Kom så provar vi att dyka en gång från en högre höjd!” Sade James men han kunde se att Sirius stela ansiktsutryck utstrålade fasa vid tanken. Han stötte honom lite i sidan och skrattade.
”Äh, kom igen nu! Så farligt är det inte, vi flyger fram till...” och just som han såg upp framför sig såg Severus flyga fram på andra sidan av planen. ”Kolla där, Sirius, vad sägs om att retas lite med lipsillen?” Sirius såg mot Severus och sedan på James med en nyfiken men lite rädd blick. ”O-okej” Sade han efter att ha vägt tanken några sekunder. James tog Sirius i armen och gjorde en skarp sväng ut, och James hörde hur Sirius drog efter andan. De höjde farten och rörde med fötterna i gräset. James njöt i fulla drag och skrattade, till och med Sirius verkade våga slappna av lite och log. Dom satte iväg i full fart rakt mot Severus. Han såg upp och flämtade till då han upptäckte att James och Sirius flög rakt emot honom. En visselpipa talade om för dom att Madam Hooch hade upptäckte dem. Sirius gav James en snabb skräckslagen blick och ryckte lite i armen som James höll fast, och i sista sekunden släppte han och de båda flög å varsit håll då Severus flög mitt emellan dem och slog i marken i ett försök att flyga under dem. Han for av sin kvast och rullade några meter på gräset. Madam Hooch blåste åter i sin visselpipa och flög i rasande fart mot Severus för att kontrollera skadorna. James landade med en snygg sväng och skrattade åt sitt modiga skämt mot Severus och då han såg hur Sirius landade slirande på gräset så att jorden skvätte. Han stod på skakiga ben och såg smått chockad ut på James innan han också började skratta med honom, dels av lättnad att stå fast på marken igen. Madam Hooch vände sig om och skrek ursinnigt åt dem:
”Vad är det för galenskaper i håller på med?! Ser jag ett enda sånt här påhitt från någon av er igen, tänker jag tala med professor Dumbledore angående avstängning från lektionen i fortsättningen!” Hon ställde sig upp och drog Severus upp på benen, som såg rätt omtumlad ut. Han såg sig om efter sin kvast och upptäckte att den låg bara någon meter från James. James blickde mot den och gick fram till den, stoppade foten under den och svängde upp den i handen med foten. Severus stod kvar med ett oförutsägbart uttryck i ansiktet. James gick sakta fram mot honom med kvasten i handen framför sig för att ge den tillbaka, men plötsligt drog Severus fram sin trollstav och sade:
”Accio” Kvasten rycktes ur James grepp och for rakt in i Severus. Han stod kvar med trollstaven lyft mot James.
”Så kan man ju också göra” Sade James med eftertryck och ryckte på axlarna. Han slängde benet över sin egen kvast och vinkade till sig Sirius, men han skakade på huvudet och lade kvasten på axeln.
”Nej, det räcker med flygning för mig idag tror jag.” Sade han. ”Jag sätter mig vid kanten på planen och väntar tills ni har flugit klart.”
Efter några minuter stod eleverna ännu en gång på en rad framför Madam Hooch, som kom med beröm till dem om dagens lektion och tips till dom som inte lyckats så bra. James lade motvilligt ifrån sig kvasten till henne då hon samlade in dem, sedan gick han och Sirius längst vägen upp mot slottet. På vägen hörde de höga röster som kom en bit bort.
”Låter som om det är några som bråkar?” Sade Sirius och försökte se bortom kanten på slottet där rösterna tycktes komma ifrån. ”Ska vi gå och se efter?” James såg sig om efter de andra eleverna som fortsatte upp mot slottet och nickade mot Sirius. Tillsammans smög de sig runt slottet och fick se Dumbledore prata med en kort, kraftig häxa med brun klädnad. Hennes hår var grått och slitet, och stod ut mot alla håll under hatten. Hon pratade med en ilsken röst:
”Ni kan bara inte göra det rektorn! Det skulle kunna utsätta alla elever på skolan för fara! Det finns många andra växter som skulle passa in på ett mycket bättre och säkrare sätt!” Dumbledore svarade henne med en lugn röst:
”Pomona, jag insisterar på att just det där trädet är bäst för jobbet.” Han böjde på huvudet och såg på henne över sina halvmånsformade glasögon med en menande blick. Häxan såg fortfarande upprorisk ut men nickade åt honom. ”Att hålla något sånt här undangömt för ministeriet, rektorn... ja, jag hoppas verkligen att du lyckas.” Dumbledore log och tittade på något lite längre bort som James och Sirius inte kunde se för slottsväggen.
”Det är nog ingen fara, Pomona. Så länge det finns dom jag kan lita på häromkring.” Och med dom orden gick han iväg mot slottets ingång med häxan tätt efter sig. James såg på Sirius med nyfiken blick.
”Hörde du det där? Dumbledore håller nåt hemligt för trolldomsministeriet!” Sirius nickade lika nyfiket tillbaka. ”Ja, men om han försöker hålla nåt undan för dem, lär det inte gå särskilt länge till. Men vad var det för växt som dom pratade om tror du? Enligt häxan verkade det vara en farlig sådan.” James sträckte fram huvudet och kikade på andra sidan av slottsväggen mot det ställe Dumbledore hade tittat. Där stod ett ensamt träd mitt på gräskullen. Det var nästan tio meter högt och hade en besynnerlig stamväxt. Tjocka, knotiga grenar växte ut ur den som i sin tur smala kvistar växte på. En uggla kom susande över trädet mot slottet med ett brev i näbben, och just som den passerade trädet snärtade det till med en av grenarna mot ugglan som förskräckte hoade till och flög högre upp. Trädet slog och piskade vilt tills ugglan flugit långt utom räckhåll. Då lugnade det sig och förblev orörligt stilla igen. James såg på det med förundrad blick.
”Wow, såg du det där?! Det skulle inte förvåna mig om det var det trädet dom pratade om.” Sirius nickade utan att släppa blicken från trädet. James tog fram sitt schema ur fickan och granskade det, och tittade sedan på klockan som satt högt uppe över entrén till slottet.
”Våran nästa lektion börjar snart Sirius, vi ska ha trollformellära om fem minuter nu.”
Dom gick tillbaka mot slottet medans dom pratade lågmält om det dom just hade sätt.

Kapitel 3 ~FIN~
Senast redigerad av Sara mån 01 feb 2010, 10:21, redigerad totalt 1 gång.
~A nightmare On Elm street~

Sara
Mugglare
 
Inlägg: 49
Blev medlem: tor 21 jan 2010, 20:11
Blogg: Se blogg (0)


Nästa

Återgå till Harry Potter-fan fiction

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster

cron