For One Day, en HP-fanfic - inte uppdaterad längre.

Har du en berättelse om Harry Potter och hans magiska värld? Harry Potter-fan fiction hör hemma i detta forum. Du bestämmer handlingen!

For One Day, en HP-fanfic - inte uppdaterad längre.

Inläggav Dane ons 06 maj 2009, 07:58

VIKTIGT MEDDELANDE:
Eftersom jag helt kört fast i storyn där den befinner sig just nu har jag bestämt mig för att sluta skriva. Åtminstone på denhär versionen! Har planer på att sätta mig ner, gå igenom karaktärerna på nytt och planera ut deras bakgrunder mer detaljerat än förrut - och sen starta om från början.
Tack till er alla som har läst och tyckt om min fanfic, känner mig så hemsk för att jag inte uppdaterat på... ja, det blir ju ett år faktiskt imorgon! Jag hoppas att den dagen jag lyckats arbeta om fanficen och lägger upp de nya kapitlen så kommer ni tillbaka och läser den igen ;)


Tänkte att jag skulle lägga upp min fanfic här också. Den är långt ifrån klar eftersom jag har planer på att den ska hålla på under alla sju skolår ^^'
Den handlar om fyra tjejer - Jessica Black, Zandra Bourne, Elyon Riddle och Alice Kingston, alla fyra baserade på mig och mina närmaste kompisar :?

Nåja, jag ska låta er själva bilda en åsikt av den... här har ni prologen åtminstone ^^
Vill gärna veta vad ni tycker!

EDIT: Efter prologen finns nu länkar till de andra kapitlena, så ni inte behöver söka upp dem bland alla inlägg XD


-----------------------------------

Prolog

Mörkret hade redan fallit över den lilla förorten till London, och med kom även regnet. Barnen inne på det lilla barnhemmet St George hade redan hunnit lägga sig, lamporna var släckta men man kunde trots det höra viskningar och tysta skratt från sängarna. Föreståndarinnan, mrs Hammond, var en kort och knubbig kvinna med ett hjärta av guld. Hon hade grundat barnhemmet efter att hennes man dog, före de hunnit få egna barn. Hela huset hade byggts om, och förutom mrs Hammond fanns bara en anställd – kokerskan. Mrs Hammond var noga med att barnen skulle uppfostras bra, och var som en mamma för alla på barnhemmet.
”Såja, ni får ta och lugna ner er lite nu” log hon in mot barnen i stora sovsalen, lämnade dörren på glänt och gick nerför trappan in till sitt kontor. Där satte hon sig vid skrivbordet, plockade upp dagens post och började gå igenom den med en stor gäspning.
Något väckte henne, hon var inte säker på vad det var, men mrs Hammond rodnade då hon upptäckte att hon somnat på posten, och att ett av breven fastnat på hennes kind.
”Jisses...” mumlade hon och samlade ihop all post i en prydlig hög. ”Vad är klockan? Nästan tre... typiskt. Det här får vänta till imorgon.” Hon släckte lampan, reste sig och gick mot sidodörren som ledde in mot hennes sovrum.
Knack, knack.
Någon knackade på dörren, och mrs Hammond förstod att det måste ha varit det som väckte henne. Hon blev stående en stund och undrade om hon skulle gå och titta efter vem det var... med tanke på att klockan var tre på natten kändes det hela lite obehagligt – endast skumt folk brukade röra sig ute denhär tiden på dygnet. Mrs Hammond hade sett dem, som svarta skuggor strök de omkring utanför på gatorna, de dök upp ur tomma intet och kunde försvinna lika hastigt. Hon rös till, och i samma veva knackade vem det nu än var på dörren igen, kraftigare denhär gången.
Mrs Hammond drog ett djupt andetag och gick ut i hallen.
”Vem är det?” frågade hon, och höll sig samtidigt på ett säkert avstånd från dörren.
”Äntligen! Snälla frun, jag måste få komma in!” sa en manlig röst desperat på andra sidan. ”Jag vet att det är sent, men jag vill inget illa... och jag behöver din hjälp.”
”Hur kan jag vara säker på att du menar det du säger?” svarade mrs Hammond.
Mannen på andra sidan var tyst en stund. ”Jag lovar, jag vill inget illa. Men snälla, släpp in mig. Om de ser mig kan det innebära trubbel för oss båda.”
Mrs Hammond tvekade för en sekund, men gick sedan fram till dörren och öppnade den såpass mycket att hon kunde se mannen utanför.
Han var ung, mrs Hammond undrade om han ens fyllt 20, och hans mörka hår hängde i dyblöta stripor för ansiktet. Han hade mörka ringar under de stålgrå ögonen och ett magert ansikte.
”Snälla frun... hon kommer att frysa ihjäl här ute...”
Då såg mrs Hammond att han höll i något, insvept i filtar.
”… okej då, men barnen sover redan så håll tonen låg.” Hon öppnade dörren helt för honom och han klev in med ett lättat ansiktsuttryck.
”Tack, tack så hemskt mycket!” Mrs Hammond nickade mot honom.
”Vi går till kontoret.”

Mrs Hammond gick och ställde sig bakom skrivbordet och visade åt mannen att han skulle sätta sig i stolen framför henne. Han satte sig ner och såg sig runt i kontoret.
”Fint ställe” log han svagt mot henne, och mrs Hammond log svagt tillbaka.
”Tack. Jag uppfattade inte ert namn, herr...?”
”Åh, ursäkta. Mitt namn är Regulus. Regulus Black.” Han sträckte fram handen och mrs Hammond skakade den samtidigt som hon tänkte att det var ett av de mest ovanliga namn hon någonsin hört.
”Så... mr Black, kanske jag kan få en förklaring till varför ni besöker oss denhär tiden på dygnet, och en regnig dag som denhär?”
Regulus satt tyst en stund, med blicken riktad mot golvet.
”Jag... jag har hamnat i trubbel. Det finns bara en utväg och jag kan inte... Det är svårt att förklara. ”
”Jag förstår... ” svarade mrs Hammond, fast hon egentligen inte gjorde det. ”Hur kommer jag in i bilden?”
”Någon måste ta hand om henne” svarade Regulus, och vek undan en av filtarna så ett litet ansikte syntes. Små svarta lockar täckte hjässan. ”Min dotter.”
”Men... kan inte hennes mor..?”
”Hon är död.” svarade Regulus med blanka ögon. ”Direkt efter födseln.”
”Åh...” Mrs Hammond bet sig i läppen. ”Jag beklagar...”
”Ingen fara...” svarade Regulus, och den lilla flickan han höll i gnällde plötsligt till. ”Såja, såja...”
Regulus vaggade henne sakta och riktade blicken mot mrs Hammond igen. ”Snälla, jag kan inte ta henne med mig... Hennes liv kommer vara i fara då.”
”Men... ” Mrs Hammond skruvade osäkert på sig. ”Vad får er att tro att hon är säkrare här på barnhemmet? Tänk om någon kommer efter henne?”
”Den enda som kan berätta som fortfarande lever är jag själv... Förutom ni också nu då.” Regulus tittade henne rakt i ögonen. ”Snälla, ni behöver bara ta hand om min dotter och se till att hon får en bra uppväxt.”
Mrs Hammond satt tyst och betraktade den lilla flickan som sov djupt i sin faders famn. Sen suckade hon och såg upp på Regulus igen.
”Jag har väl inget annat val.”
Regulus log lättat. ”Tack så hemskt mycket. Och kan ni lova mig en sak?”
”Vad?”
”Berätta aldrig för henne om mig. Aldrig någonsin.”
”Så flickstackarn ska gå omkring och tro att hon bara blev dumpad här? Att ingen ville ha henne?”
”Det är för hennes eget bästa!” fräste Regulus. ”... förlåt. Jag är mycket väl medveten om hur grymt det är. Men det är bättre om hon inte vet något...”
”Jag tycker det är idiotiskt, men...”
”OM hon en dag faktiskt får veta hur det ligger till ”avbröt Regulus och drog fram ett brev bland filtarna, ”så ge henne det här.”
”Ett brev?” svarade mrs Hammond och tog emot det.
”Det borde hjälpa henne att få svar på vissa av de frågor hon kommer ha... för jag kommer inte längre finnas här för att svara på dem.”
Regulus reste sig och gick fram till mrs Hammond.
”Jag litar på er att hon kommer må bra.” Han räckte över flickan till mrs Hammond som tog emot henne med en förvirrad min. ”Jag måste gå nu. Jag har redan stannat för länge.”
Regulus gick hastigt ut ur rummet och in i hallen, och då slogs mrs Hammond plötsligt av en tanke och rusade efter honom.
”Mr Black! Vad heter flickan?”
Regulus, som redan hunnit fram till dörren, stannade tvärt och svängde sig om. Han såg ömt på den lilla flickan. ”Jessica. Det är hennes namn.”
”Jessica...” viskade mrs Hammond och såg ner på den lilla flickan. ”Är ni säker på det här, mr Black?”
”Det finns inget annat jag kan göra...” mumlade han, och gick fram till mrs Hammond och Jessica. Han strök sin dotter över kinden en sista gång och mrs Hammond såg tårarna välla upp i hans ögon.
”Adjö, min dotter. Jag önskar saker varit annorlunda och att jag fick se dig växa upp... Hata mig inte för det här.”
Regulus rätade på sig och torkade bort tårarna som rann nerför hans kinder. Han drog ett djupt andetag och gav sedan mrs Hammond en liten bugning.
”Tack för att ni ställer upp. Farväl.”
Regulus störtade ut genom dörren och när mrs Hammond gick fram för att låsa den på nytt kunde hon inte se honom någonstans. Han hade bara försvunnit.

------

Resten av fanficen hittar ni här:
Kapitel 1 - Kapitel 2 - Kapitel 3 - Kapitel 4 - Kapitel 5
Senast redigerad av Dane fre 21 okt 2011, 11:26, redigerad totalt 4 gånger.
For One Day, min HP-fanfic - uppdaterad 22.10.10!!
Min fanart - updaterad 30.8.10

Användarvisningsbild
Dane
Basilisk
 
Inlägg: 533
Blev medlem: tor 17 apr 2008, 21:19
Ort: Mariehamn, Åland
Blogg: Se blogg (5)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Ida Sewer ons 06 maj 2009, 18:35

Det var bland de bästa jag har läst i fanfic väg på länge!! Jag satt såhär --> :shock: hela tiden! Fortsättning, snarast, detta var grymt spännande! :mrgreen:
Stolt skribent på Eldfackla Noveller :)

All aboard the Klaine Train! Kurt Hummel ♥ Blaine Anderson

Ida Sewer
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6365
Blev medlem: sön 06 apr 2008, 12:23
Ort: Aracloptia
Blogg: Se blogg (33)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Dane ons 06 maj 2009, 18:55

Åååh, tack! :D Kul att veta att nån gillar den så mycket! :mrgreen:
For One Day, min HP-fanfic - uppdaterad 22.10.10!!
Min fanart - updaterad 30.8.10

Användarvisningsbild
Dane
Basilisk
 
Inlägg: 533
Blev medlem: tor 17 apr 2008, 21:19
Ort: Mariehamn, Åland
Blogg: Se blogg (5)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Alice tor 07 maj 2009, 16:58

jag älskar den här. Jag vill också läsa fortsätningen. NU. snälla, snälla, snälla.
"Look... at... me"

Alice
Husalf
 
Inlägg: 87
Blev medlem: mån 16 feb 2009, 17:01
Blogg: Se blogg (0)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Dane tor 07 maj 2009, 19:24

Tack!! :mrgreen:

Tror jag lägger ut nästa kapitel imorgon ^^ har inte hunnit skriva längre än en bit in i kapitel tre än så länge (mina kompisar börjar snart slå mig om jag inte fortsätter skriva :oops: ), men jag ska försöka bättra mig!
For One Day, min HP-fanfic - uppdaterad 22.10.10!!
Min fanart - updaterad 30.8.10

Användarvisningsbild
Dane
Basilisk
 
Inlägg: 533
Blev medlem: tor 17 apr 2008, 21:19
Ort: Mariehamn, Åland
Blogg: Se blogg (5)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Alice tor 07 maj 2009, 19:27

Jag tror jag gillar dina kompisar.
"Look... at... me"

Alice
Husalf
 
Inlägg: 87
Blev medlem: mån 16 feb 2009, 17:01
Blogg: Se blogg (0)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Dane tor 07 maj 2009, 19:30

Hahaha :lol: Det gör jag med ^^
Är lite fast just nu bara och vet inte hur jag ska skriva resten av kapitlet, men bara det lossnar borde storyn flyta på igen! Tills jag kör fast nästa gång dvs.... :roll:
For One Day, min HP-fanfic - uppdaterad 22.10.10!!
Min fanart - updaterad 30.8.10

Användarvisningsbild
Dane
Basilisk
 
Inlägg: 533
Blev medlem: tor 17 apr 2008, 21:19
Ort: Mariehamn, Åland
Blogg: Se blogg (5)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Alice tor 07 maj 2009, 19:33

Du kan inte lägga ut nästa kapitel så länge? Snälla.
"Look... at... me"

Alice
Husalf
 
Inlägg: 87
Blev medlem: mån 16 feb 2009, 17:01
Blogg: Se blogg (0)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Dane tor 07 maj 2009, 19:39

....okej då, eftersom du ber så snällt ;)

Det är lite kortare... tror jag.... men det duger väl ändå XD

-------------------------------

Kapitel 1: Annorlunda
 
”Jessica!  Zandra! Var är ni någonstans?”
”Här, mrs Hammond.”
Två 7-åriga flickor kom springande från ett av hörnen i den stora trädgården. Jessica hade fortfarande lika svart hår som när hon föddes, med undantag av några slingor som nyligen börjat framträda. Mrs Hammond försökte intala sig själv att det var en inbillning, men de verkade ändra färg från en dag till en annan. Ögonen hade samma färg som hennes far också haft, och mrs Hammond undrade fortfarande vart det var han hade tagit vägen. Sitt löfte hade hon dock hållit, och Jessica visste ingenting.
Zandra, som hade långt, brunt hår och bruna ögon, hade kommit till barnhemmet bara någon månad efter Jessica. De hade växt upp tillsammans och var så nära varandra att man kunde tro de var systrar.
När Jessica och Zandra kommit fram till mrs Hammond såg de att hon hade en flicka bredvid sig, med kort svart hår och lite ljusare grå ögon.  Hon tittade försiktigt upp bakom luggen och verkade nervös.
”Flickor, det här är Elyon” log mrs Hammond. ”Hon bodde på barnhemmet i andra ändan av stan, men det brann ner inatt. Alla andra förflyttades till ett annat barnhem, men eftersom ni är i hennes ålder ansåg de att Elyon kanske skulle trivas bättre här än med barn som är hälften yngre. Så... har ni lust att ta hand om henne?”
Jessica och Zandra brast upp i enorma leenden. ”Självklart, mrs Hammond!”, tog tag i varsin hand på Elyon och släpade henne efter sig mot trädgårdshörnet de just kommit från. Mrs Hammond stod kvar och skakade leende på huvudet, och gick sen in tillbaka i huset.
Senare på kvällen såg hon på hur Elyon tillsammans med Jessica och Zandra satt och skrattade vid matbordet, och förstod att hon hade gjort rätt som introducerat dem för varandra.
 
”Var håller hon hus denhär gången då? ALICE!”
”Där är ni!” En flicka i 11-årsåldern, med mörkbrunt hår och lika bruna ögon som Zandras, steg fram bakom en buske. ”Varför tog det så länge?”
”Förlåt, mrs Hammond upptäckte oss när vi skulle smita ut, så vi var tvungna att förklara vart vi skulle...” svarade Jessica.
Alice började skratta.
”Snyggt! Jag hade inte blivit upptäckt!”
”Men vi är tre stycken, tänk på det!” sa Elyon och räckte ut tungan. ”Det är mycket svårare!”
”Jaja” sa Alice och himlade med ögonen – denna konversation hade ägt rum ett antal gånger förrut. ”Nåja, vad ska vi göra idag då?”
”Ingen aning” sa Zandra och flinade.
Alice, Jessica, Elyon och Zandra hade träffat varandra på en utflykt till samma park de befann sig i nu. Barnhemmet låg på ena sidan, Alice hus på den andra. Eftersom de alla var lika gamla kom de bra överens, och barnhemstrion smög ofta ut för att kunna träffa Alice. De möttes ofta just i denhär delen av parken, och satt de inte kvar där och pratade gick de runt ute på staden.
Något som gjorde att de alla kände sådan samhörighet var för att de inte var som alla andra. På Jessica syntes det ganska tydligt – slingor som bytte färg var inte precis något alla hade. Zandra blev chockad den dag suddgummit låg för långt borta, och det svävat rakt i hennes hand vid tanken på att hon behövde det. Elyon i sin tur trodde hon var på väg att bli tokig av de svaga rösterna hon hörde ute i trädgården, och upptäckte att de kom från ormarna som ibland krälade runt där.
Och Alice. Hon verkade ha så många hemligheter att trion ibland undrade om de ens visste vem hon egentligen var.  Dessutom brukade hon bara flina när de berättade om de konstiga saker som skett i deras närhet, så därför hade de bestämt sig för att hon också var annorlunda.
”Normalt om man berättar att saker svävar mot en borde man väl få nån reaktion, eller hur?” hade Zandra sagt och skakat på huvudet.

En väldigt solig sommarmorgon steg trion upp som vanligt, klädde på sig och gick ner till morgonmålet där de satte sig vid fönsterbordet, som de utsett till sitt eget.
De tre var nu de äldsta på barnhemmet. Andra barn kom och gick, men de stannade kvar. De antog själv att det berodde på att ingen hade lust att skilja de tre åt. De hade inget blodsband men såg sig själva som systrar, och ställde alltid upp för varandra.
Zandra hade just börjat breda smör på sitt rostbröd när hon märkte att barnen vid de andra borden satt och viskade. Hon tittade upp och såg att alla pekade mot deras bord.
”Ööh... Jess, Elyon... Varför tittar alla på oss?” viskade hon nervöst.
Jessica och Elyon tittade upp och blev lika förvånade.
”Ingen aning” viskade Jessica, men Elyon stirrade ut genom fönstret.
”Jag vet... tror jag. Titta.” sa hon och pekade.
Tre stora ugglor - en brun, en svart och en grå – satt på fönsterbrädet och glodde på dem. Elyon rusade upp och öppnade fönstret.
”Elyon! Vad gör du?” ropade mrs Hammond i samma veva som ugglorna hoppade in genom fönstret och ner på trions bord. Där stod de sen och höll ut varsitt ben.
”Kolla!” utropade Jessica och började lossa på något som satt fast i den grå ugglan som stod framför henne. ”Det sitter fast brev i dem!” När hon fått loss det tittade hon med stora ögon på det. ”... det är adresserat till mig.”
”Det här är till mig!” sa Zandra förvånat efter att slitit loss brevet från den svarta ugglans ben, och Elyon glodde på brevet hon just tagit loss från den bruna.
”Och det här är till mig... Vad är det för något?”
De öppnade sina brev och började med en blick på varandra läsa:
”Kära ms Black...”
”Kära ms Bourne...”
”Kära ms Riddle...”
Förrän de alla fortsatte enhälligt ”Vi har nöjet meddela er att ni har tilldelats en plats vid Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom.”
Alla tre slutade läsa och tittade på varandra. Häxkonster? Trolldom? Innebar det att de var...? Mrs Hammond, som nu dykt upp vid deras bord, verkade ha tappat talförmågan, men efter att ha sett ugglorna flyga tillbaka ut genom fönstret fick hon fram att det var bäst att trion följde med till hennes kontor. Jessica, Elyon och Zandra kastade oroliga blickar på varandra. Vad skulle hända nu?
 
Väl inne på mrs Hammonds kontor stod de och väntade på vad hon hade att säga efter att ha läst breven.
”Ja, flickor... Jag tror detta förklarar varför allt underligt hänt just er.” log mrs Hammond och la ner brevet hon lånat av Jessica. ”Jag antar att en helt ny värld nu öppnats för er.”
”Mrs Hammond... visste ni det här?” frågade Elyon.
Hon skakade på huvudet. ”Jag vet lika lite som ni.” Hon lyfte upp listan över saker som skulle införskaffas. ”Klädnader, spetsiga hattar... ’Grundhandboken om förtrollningar’... Var ska man hitta det här?”
Då knackade det på kontorsdörren och ett av de yngre barnen tittade in.
”Mrs Hammond, det är en gammal gubbe här med konstiga kläder, och han säger att han vill prata med er.”
”Nicholas, vad har jag sagt om att kalla folk så?”
”Förlåt, mrs Hammond, men...”
”Okej okej, visa in honom.”
De hörde hur Nicholas sprang iväg, och sen hur han kom tillbaka, åtföljd av en annan person.
In genom dörren klev en väldigt gammal man, klädd i något som såg ut som en midnattsblå klänning (Elyon fnissade till när hon såg det). Han hade långt, vitt skägg, en spetsig näsa på vilken ett par halvmåneformade glasögon satt, och de ljusblå ögonen som betraktade dem var pigga och fulla med värme.
”Godmorgon mina damer, och ursäkta mig för att jag stör er en sådan vacker söndagsmorgon. Det är jag som är Albus Dumbledore, rektor för Hogwarts. Jag antar att ni har en del frågor ni vill ställa.”
 
Dumbledore stannade i några timmar och svarade på allt de ville veta. När han lämnade dem berättade han att någon från Hogwarts skulle komma och följa dem till Diagon Alley i London, samt hjälpa dem hitta allt de behövde.
Nu när nästan all förvirring lagt sig och de fattade vad deras framtid nu skulle bestå av, blev de så upprymda att de bara skrattade och kramade om varandra. Så slogs de plötsligt av en tanke – Alice! De måste berätta för henne! De hasplade hastigt ur sig vart de skulle gå åt mrs Hammond, och rusade ut ur barnhemmet, mot deras vanliga mötesplats i parken.
”Alice! ALICE!” ropade trion ju närmare de kom.
”Jess, Elyon, Zandra!” hörde de hur någon svarade, och när de kom fram såg de Alice hoppa jämfota samtidigt som hon ropade ”Vet ni vad? Vet ni vad?”
”Vi har kommit in på Hogwarts!” ropade alla fyra samtidigt, med följden att trion stirrade på Alice.
”Du också?” fick Zandra ur sig.
”Ja, hade jag inte blivit accepterad hade jag varit mer förvånad. Det är väl dags att ni får veta det nu... Min mamma och pappa gick också på Hogwarts, så jag har hela mitt liv känt till trollkarlsvärlden. Om ni bara visste hur svårt det var att inte avslöja nåt!”
”Ahaa... då förklarar det en hel del.” flinade Jessica och Alice ryckte leende på axlarna.
 
”Va? Kom Dumbledore till er??” ropade Alice en stund senare när de berättade om hur de fått sina brev. Sen la hon armarna i kors. ”Jag är avundsjuk... han är världens bästa trollkarl.”
”Oj” sa Elyon och gapade.
”Nåja, när åker ni till Diagon Alley för att köpa era saker?”
”Nån skulle komma och följa oss dit, så vi åker på onsdagen.”
”Det också?! Jag börjar snart önska att jag också växt upp på ett mugglarbarnhem...”
”Mugglare?”  Trion tittade på oförstående på Alice.
”Icke magi-kunniga. Såna som inte är som oss” flinade hon.
De blev tysta en stund alla fyra, där de låg på rygg i det solvarma gräset. Zandra tittade upp mot himlen och sa drömmande:
”Tänk... Snart är vi där alla fyra.”
”Jag längtar redan!” sa Elyon och skrattade. Alice gav upp ett rop av jubel.
”HOOOGWARTS, snart kommer vi!!”
Jessica skrattade högt och började jubla tillsammans med henne.

-------
Resten av fanficen hittar ni här:
Kapitel 1 - Kapitel 2 - Kapitel 3 - Kapitel 4 - Kapitel 5
Senast redigerad av Dane fre 22 okt 2010, 19:19, redigerad totalt 2 gånger.
For One Day, min HP-fanfic - uppdaterad 22.10.10!!
Min fanart - updaterad 30.8.10

Användarvisningsbild
Dane
Basilisk
 
Inlägg: 533
Blev medlem: tor 17 apr 2008, 21:19
Ort: Mariehamn, Åland
Blogg: Se blogg (5)


Re: Min HP-fanfic som hittills är namnlös XD

Inläggav Dane tor 07 maj 2009, 19:44

Nåå? Vad är domen denhär gången? XD
For One Day, min HP-fanfic - uppdaterad 22.10.10!!
Min fanart - updaterad 30.8.10

Användarvisningsbild
Dane
Basilisk
 
Inlägg: 533
Blev medlem: tor 17 apr 2008, 21:19
Ort: Mariehamn, Åland
Blogg: Se blogg (5)


Nästa

Återgå till Harry Potter-fan fiction

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron