222222222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Detta är ett fan fiction och novell-forum för berättelser ni har skrivit som inte handlar om Harry Potter och hans magiska värld.

222222222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Inläggav Lindberg fre 19 aug 2016, 17:38

Jacob hade tagit av Catherine bandaget och han sa.

Jacob - Hur mår du Catherine?

Catherine flämtade och sa.

Catherine - Du....du är inte Wincent.

Jacob suckade och sa.

Jacob - Nej, jag kallas Fader här nere, men mitt namn är Jacob.

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Varför....var det inte Wincent som tog av mig bandaget?

Jacob suckade och sa.

Jacob - För Wincent är inte som de andra här nere, du ska få träffa honom öga mot öga.
Men du måste få veta lite om honom först.

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Okej...

Jacob såg på henne och sa.

Jacob - För flera år sedan jobbade jag som doktor, och en natt då jag var på väg hem från jobbet så hörde jag en bebis skrika.
Jag kollade mig runt men såg ingen kvinna med barnvagn. men bebisens skrik var där och till slut så hörde jag att bebisens skrik kom från ett soptunna.
Men det konstiga var, trots att ja visste att det var en bebis som grät så hördes det ändå inte riktigt som en bebis, det hördes nästan som ett djurs läte och då jag kom till soptunnan så såg jag bebisen och blev först förfärad över bebisens utseende, men sedan kände jag i mitt eget hjärta och jag kunde inte bara låta honom vara där.
Jag tog honom med till sjukhuset och till slut så lyckades vi hitta dess moder, ja moder och moder, det var en kvinna som hade korsat ett mänskligt DNA med ett lejons och satt det korsade DNA,et i sig själv och hon födde.
Men hon måste bara sett bebisen som ett experiment och sedan kastat bebisen i soporna.
Alla ville avsluta bebisens liv men jag kunde inte, men jag visste att om jag ville att denna bebis skulle få ett liv så kunde jag inte jobba kvar så jag sålde det jag kunde sälja och sa upp mig och gick under jord.

Catherine flämtade och sa.

Catherine - Så du menar att Wincent, han som räddade mig, är denna bebis du räddade för flera år sedan?

Jacob nickade och sa.

Jacob - Ja, han har vuxit sig stark.
Men han är blyg och vill inte skrämma någon, så det är därför jag berättade denna historia för dig.
Så att du inte ska bli skrämd.

Catherine såg på honom och sa.

Catherin - Okej, tack så mycket för att dela denna historia med mig.
Senast redigerad av Lindberg lör 07 okt 2017, 18:59, redigerad totalt 1 gång.
Nej här hjälper inga knytnävar.
Våldlöser ingenting.
Jag har stött på många översittare i mina dar och det finns bara ett sätt att hanskas med sådana.
Man måstr trotsa dom.

Ingenting är omöjligt så länge man tror på hjärtat i korten.

Lindberg
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6489
Blev medlem: tis 06 jan 2009, 16:47
Ort: Skelefteå
Blogg: Se blogg (0)


Re: 22222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Inläggav Lindberg mån 09 okt 2017, 20:28

Jacob nickade och sa.

Jacob - Ingen fara.
Men du måste lova mig.
Alla som bor här nere har fått sin frid här nere och det vill vi ska förbli och du måste lova att du håller detta hemligt oavsett vilka frågor du kan få på ovan...

Catherine nickade och sa.

Catherine - Jag lovar, jag kommer inte att förråda denna plats för någon, inte ens för att rädda mitt eget liv.

Jacob nickade och sa.

Jacob - Bra.
Men nu kanske du vill träffa din räddare.

Catherine nickade och sa.

Catherine - Absolut.

Jacob nickade och sa.

Jacob - Kom med mig.
Han är nog i sin kammare.

Hon nickade och när de var framme så sa Catherine lågt.

Catherine - Ska vi inte meddela honom att jag är på gång?

Jacob såg på honom och sa.

Jacob - Han känner nog att du är här redan.

Han tog med henne in och de såg Wincent stå en vägg och hänga upp en tavla som till synes hade ramlat ner och Jacob sa.

Jacob - Hej Wincent....jag har med mig Catherine....

Wincent stod kvar där han stod och sa.

Wincent - Ja....jag kände att hon skulle komma...

Han vände sig om men höll huvudet sänkt och hon tittade mot hans händer och såg att de var håriga precis som ett lejons tassar men handflatan var mer åt det mänskliga, och naglarna var mer som klor och hon gick försiktigt fram till honom och tog hans hand i sin och sa.

Catherine - Wincent, det är okej, din far har berättat historian om hur han hittade dig.
Det är ingen fara.

Wincent suckade och tittade försiktigt upp och hon såg hans ansikte som var enligt henne det vackraste hon någonsin sett, ja visserligen såg det ut som en del av ett lejons ansikte, men det var vackert i hennes ögon och försiktigt så lyfte hon sina händer och han stelnade till lite men lät henne försiktigt ta av huvan, för att sedan försiktigt lägga händerna i hans hår och för att sedan till slut lägga armarna om honom i en mjuk kram och sa.

Catherine - Wincent, var inte rädd, för jag är inte rädd....kan du känna det?

Wincent la armarna försiktigt bakom hennes rygg och höll om henne och kände ingen rädsla från henne och han sa lågt.

Wincent - Ja....

Catherine nickade och sa.

Catherine - Bra, jag vill tacka dig för att rädda mitt liv.

Wincent blundade och sa.

Wincent - Jag kunde inte bara lämna dig....där.
Inte lämna dig bakom.

Catherine log och sa.

Catherine - Jag vet Wincent.
Jag vet.

De släppte försiktigt varandra och Catherine log mot honom då plötsligt en liten flicka kom springandes och sa.

Lisa - Wincent, kom, det är dags....

Catherine såg på Jacob och sa.

Catherine - Dags för vad?

Jacob log och sa.

Jacob - Deras sagostund.
Barnen älskar Wincent och de älskar då han läser för dem.

Catherine log och såg på Wincent och sa.

Catherine - Gå du.

Wincent såg på henne innan han gick med Lisa och Catherine log och sa.

Catherine - När du berättade att han var annorlunda, så förväntade jag mig något värre.
Nej här hjälper inga knytnävar.
Våldlöser ingenting.
Jag har stött på många översittare i mina dar och det finns bara ett sätt att hanskas med sådana.
Man måstr trotsa dom.

Ingenting är omöjligt så länge man tror på hjärtat i korten.

Lindberg
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6489
Blev medlem: tis 06 jan 2009, 16:47
Ort: Skelefteå
Blogg: Se blogg (0)


Re: 22222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Inläggav Lindberg mån 09 okt 2017, 22:45

Jacob såg på henne och sa.

Jacob - Jag trodde ärligt talat att du inte skulle reagera så bra som du gjorde.

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Jag tänkte bara....fråga.
Är jag välkommen hit....när jag vill?
Eller måste jag lämna och glömma bort att detta finns?

Jacob såg på henne och sa.

Jacob - Du får naturligtvis komma och gå som du vill Catherine, jag tror att Wincent skulle gilla det.

Catherine log och sa.

Catherine - Och jag också tror jag.

Jacob log och de gick sedan till stället där barnen brukar sitta och lyssna på Wincent och Catherine log då hon hörde honom läsa och när timmen var över så la Wincent undan boken och barnen kastade sig över honom så att alla hamnade en hög på honom oh Catherine skrattade och sa.

Catherine - Gör de alltid så där.

Jacob log och sa.

Jacob - Som jag sa, de älskar honom och han älskar dem.
Ja som vänner naturligtvis.

Catherine skrattade och sa.

Catherine - Självklart, jag skulle inte tro att han skulle vara pervers.

Jacob nickade och när barnen hoppat av Wincent så var hans hår ännu rufsigare och Catherin sa.

Catherine - Det ser ut som en bomd slagit ner i ditt hår Wincent.

Wincent såg på henne oc hsa.

Wincent - Ja....jag är inge bra på att borsta det.
Nej här hjälper inga knytnävar.
Våldlöser ingenting.
Jag har stött på många översittare i mina dar och det finns bara ett sätt att hanskas med sådana.
Man måstr trotsa dom.

Ingenting är omöjligt så länge man tror på hjärtat i korten.

Lindberg
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6489
Blev medlem: tis 06 jan 2009, 16:47
Ort: Skelefteå
Blogg: Se blogg (0)


Re: 22222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Inläggav Lindberg tis 10 okt 2017, 22:28

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Jag kan göra det åt dig om du vill.

Wincent såg på Jacob som nickade och sa.

Jacob - Det är okej Wincent.

Wincent nickade och såg på Catherine och sa.

Wincent - Okej.

När Wincent gick med Catherine så kom Maria fram och sa.

Maria - Tror du verkligen att det går att lita på Catherine.

Jacob såg på Maria och sa.

Jacob - Jag litar på Wincents omdöme Maria.
Han säger att han känner hennes känslor som om de vore 1.

Maria - Okej.

Jacob nickade och sa.

Jacob - Du vet Maria, jag älskar Wincent, och om Wincent inte hade haft detta band med Catherine så skulle jag aldrig tillåtit henne vara här.

Maria nickade och sa.

Maria - Jag vet.

I Wincents kammare så sa Catherine.

Catherine - har ni någon dusch eller något här?

Wincent såg på henne och sa.

Wincent - Ja, en rörmokare som hjälper oss i hemlighet har gjort så att vi får varm och kallvatten hit.
Vi har även Champoo och balsam här.

Catherine log och sa.

Catherine - Bra, var finns så vi kan duscha ditt hår?

Wincent såg på henne och förde henne till ett badrum och när de kom dit så sa Catherine.

Catherine - Ja eftersom det kanske inte är lämpligt att vi klär av dig när vi precis möts Wincent så hoppas jag att det går bra att du lutar dig över badkaret.

Han nickade och sa.

Wincent - Naturligtvis.
Nej här hjälper inga knytnävar.
Våldlöser ingenting.
Jag har stött på många översittare i mina dar och det finns bara ett sätt att hanskas med sådana.
Man måstr trotsa dom.

Ingenting är omöjligt så länge man tror på hjärtat i korten.

Lindberg
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6489
Blev medlem: tis 06 jan 2009, 16:47
Ort: Skelefteå
Blogg: Se blogg (0)


Re: 22222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Inläggav Lindberg ons 11 okt 2017, 21:12

Hon log och han ställde sig på knä framför badkaret och hon log och sa.

Catherine - Hur varmt vill du ha?

Wincent berättade och hon sa.

Catherine - Är inte det väl varmt?

Wincent log svagt och sa.

Wincent -Jag gillar när det är varmt.

Catherine skrattade lite och sa.

Catherine - Okej.

Medan hon försiktigt duschade hans hår så sa hon.

Catherine - Menar du verkligen det där med att du känner mina känslor?

Han nickade långsamt och .sa.

Wincent - Ja, just nu känner jag att du är nyfiken men samtidigt tillfreds med det du gör.

Catherine skrattade och sa.

Catherine - Okej.

Flera timmar senare så sa Catherine.

Catherine - Jag kanske borde gå hem till mig.

Wincent som knappt kände igen sig själv såg på henne och sa.

Wincent - Ja, jag följer dig upp.

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Men om de ser oss...

Wincent såg på henne och sa.

Wincent - Det finns en hemlig gång som går direkt in i huset där du har ditt hem Catherine.
Jag följer dig med till den.

Catherine log och sa.

Catherine - Tack Wincent.

Wincent såg på henne och sa.

Wincent - Nej, det är jag som ska tacka dig Catherine....

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Varför?

Wincent såg på henne och sa.

Wincent - De flesta som aldrig sett mig förut skulle se mig mer som ett djur.
Men inte du....

Catherine såg på honom och la sin hand på hans kind och sa.

Catherine - Jag medger att ditt utseende är lite annorlunda, men inte på något dåligt sätt.
Utan jag tycker ditt utseende är gulligt.

Wincent såg på henne och sa.

Wincent - Det är första gången någon sagt det till mig.

Catherine log och sa.

Catherine - Och det lär inte bli sista gången, inte från mig i alla fall.

Wincent såg på henne och sa,

Wincent - Okej, men låt oss gå upp Catherine.

Catherine nickade och sa.

Catherine - Ja.
Nej här hjälper inga knytnävar.
Våldlöser ingenting.
Jag har stött på många översittare i mina dar och det finns bara ett sätt att hanskas med sådana.
Man måstr trotsa dom.

Ingenting är omöjligt så länge man tror på hjärtat i korten.

Lindberg
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6489
Blev medlem: tis 06 jan 2009, 16:47
Ort: Skelefteå
Blogg: Se blogg (0)


Re: 22222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Inläggav Lindberg ons 11 okt 2017, 21:36

Så de började gå och då de var framme så sa Wincent.

Wincent - Lycka till Catherine och kom tillbaka när du vill.

Catherine log och sa

Catherine - Jag lovar Wincent.

Hon gav honom en kram och sa.

Catherine - Tills vi syns igen.

2 Månader gick och Catherine och Wincent var närmare än någonsin och hon stod ute på balkongen då hon hörde det knackade på dörren och hon gick in och öppnade ytterdörren och såg en av barnen från underjorden stå där och Catherine sa.

Catherine - Moa, kom in.

Moa kom genast in och där inne så sa Moa.

Moa - Catherine, du måste komma.

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Har det hänt något?

Moa såg på enne och sa.

Moa - Det är Wincent....han har blivit skjuten.

Catherine flämtade och sa.

Catherine - Va?
Var?

Moa såg på henne och sa.

Moa - Han är där nere nu, och han har blivit skjuten på 7 ställen varav 5 av dem är i benen.
Fader säger att han klarar sig om de får ut kulorna.
Men Wincent är rädd och låter ingen av oss komma i närheten.
Fader sa att han kanske låter dig komma nära.

Catherine såg på henne och sa.

Catherine - Men jag vet inte hur man tar ur kulor ur en....

Moa såg p åhonom och sa.

Moa - Det behöver du inte, göra.
Bara försöka så att du kan få honom att låta fader att hjälpa honom.

Catherine nickade och sa.

Catherine - Jag lovar.
Vi går.

Hon stängde balkongen och gick sedan ut och låste dörren och sprang med Moa ner och när de kom dit så så sa Fader.

Jacob - Catherine, snälla han är där inne.
Snälla hjälp oss.

Catherine nickade och gick försiktigt in och såg Wincent sitta i ett hörn och Catherine gick försiktigt närmare honom och sa.

Catherine - Wincent....

Wincent såg på henne och sa.

Wincent - Catherine.....jag kände dig komma.

Catherine log och böjde sig ner vid honom och sa.

Catherine - Wincent, jag hörde vad som hände....och jag vet att du är rädd.
Men du måste låta dem hjälpa dig.

Wincent såg på henne och såg på henne och sa.

Wincent - Men....

Catherine såg på honom och sa.

Catherine - Wincent, du överlever inte om du inte låter dem hjälpa dig.
Och jag vill inte förlora dig och inte din fader heller.
Snälla.....jag är med hela tiden.
Jag håller till och med din hand om du vill.

Wincent nickade långsamt och sa.

Wincent - Okej.

Catherine nickade och hjälpte honom upp och han kunde knappt gå men hon hjälpte honom och de fick honom i säng och med Caterines lugnade ord så fick de av honom kläderna och Jacob såg på Wincent och sa.

Jacob - Okej, min son, det kommer att göra ont.
Men vi måste få ut dem.

Wincent svarade inte utan bara såg mot Caterine som tog hans hand och sa.

Catherine - Bara andas, jag är här Wincent, jag är här.

Wincent nickade och han höll ögonkontakt med henne hela tiden och efter ett bra tag var alla ute och Jacob rengjorde och sydde igen alla innan han sa.

Jacob - Såja, vila nu Wincent.

Catherine nickade och sa.

Catherine - Och jag stannar Wincent, oroa dig inte.
Nej här hjälper inga knytnävar.
Våldlöser ingenting.
Jag har stött på många översittare i mina dar och det finns bara ett sätt att hanskas med sådana.
Man måstr trotsa dom.

Ingenting är omöjligt så länge man tror på hjärtat i korten.

Lindberg
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6489
Blev medlem: tis 06 jan 2009, 16:47
Ort: Skelefteå
Blogg: Se blogg (0)


Re: 22222222222222222222222222222222222222222222222222222222

Inläggav Lindberg tor 12 okt 2017, 22:20

Wincent såg på henne och slöt ögonen och somnade och Jacob såg på Caterine och sa.

Jacob - Catherine, du har förändrat hans liv på så många sätt och det kommer jag alltid att vara tacksam över.

Catherine log och sa.

Catherine - Jag måste medge att Wincent är det bästa som någonsin hänt mig.
Innan min mamma dog så sa hon alltid.
Det finns saker som är menat att hända.
Och det låter knäppt, men även om det hade gått så skulle jag aldrig vilja gå tillbaka och förändra det som hände.

Jacob nickade och sa.

Jacob - Ja, och vet du vad, barnen börjar känna sig mer bekväm med dig här.

Catherine og och sa.

Catherine - Jo jag märker det.

Hon strök försiktigt Wincent på kinden och sa.

Catherine - Det var tur att just du hittade honom.

Jacob nickade och sa.

Jacob - Ja, annars hade han dött och jag klarar inte av att se ett oskyldigt barn dö.
Oavsett utseende.
Visst jag förfärades över hans utseende först, men det var inte för att jag var rädd på något sätt.
Utan....

Catherine som förstod vad han menade log och sa.

Catherine - Jag vet vad du menar, men när tror du att han kan vara på benen?

Jacob såg på henne och sa.

Jacob - Jag vet inte, men han har otroligt bra läkeförmåga så max 1 vecka kanske.

Catherine nickade och 1 vecka senare så stod han på benen och Catherine såg p åhonom och sa.

Catherine - Hur mår du?

Wincent såg på henne och sa.

Wincent - Bra..
Nej här hjälper inga knytnävar.
Våldlöser ingenting.
Jag har stött på många översittare i mina dar och det finns bara ett sätt att hanskas med sådana.
Man måstr trotsa dom.

Ingenting är omöjligt så länge man tror på hjärtat i korten.

Lindberg
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6489
Blev medlem: tis 06 jan 2009, 16:47
Ort: Skelefteå
Blogg: Se blogg (0)



Återgå till Fria noveller

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron