Aracloptia

Älskar du att vara med i diverse rollspel? Då är detta forum för dig; här är både Harry Potter-rollspel tillåtet och övriga rollspel.

Re: Aracloptia

Inläggav Arya sön 19 sep 2010, 09:13

Ha<3Gi skrev:Det här är rörigt. Vem skriver om vad, och när och hur?
Eilonwy: Var är Amelia?
Arya: Vem är det Jonna ser?
Ida: Vem är det Leo hör?
ElefantiS: Vilka människor är det Tuhito möter/hör?

Snälla, svara. Jag skriver snart, när jag fått svar, från åtminstone någon.


Jag tänkte mig att Jonna ser din karaktär, Jesper och kidnapparna. :)

----------

Hon vände sig snabbt om och rusade därifrån allt vad hon kunde.
Shit vad läskigt! Hon skrek allt vad hon kunde och sprang åt motsatt håll och enda tanken hon hade i huvudet var att rädda sig själv från de stora läskiga killarna.
Men hon stannade upp när hon kände en konstig känsla som hon aldrig känt förut, känslan sa henne att hon borde springa tillbaks och försöka rädda de andra, att hon var..Elak, om hon bara sprang iväg så där...Självisk..
Nej nu fick hon ge sig, vad var detta för vansinne? Aldrig att hon skulle ge sig tillbaks dit, hennes hjärna skrek att hon skulle fortsätta springa, trots det började hennes fötter röra sig, åt FEL håll! Tillbaks till de läskiga männen!
Hon var fruktansvärt rädd när fötterna inte lydde henne, när de började springa tillbaks, av sig själva! Typ.
Hon vände på huvudet en bit och sprang rakt in i något, eller någon. Hon ramlade baklänges när på marken och hennes kläder blev smutsigare än någonsin.
Hon skrek gällt, hennes fina kläder! Smutsiga! Hon vände ilsket upp huvudet och mötte pojkens blick. "Men se dig för då!"
----------

ElefantiS, jo, jag tänkte att om det är okej för dig så är det Tuhito som hon sprang in i, annars kan jag ändra det! ;)
Den blomma som blommar i skuggan är den mest sällsynta och vackraste av dem alla.

Användarvisningsbild
Arya
Dödsätare
 
Inlägg: 2376
Blev medlem: ons 14 jan 2009, 15:28
Ort: Skåne
Blogg: Se blogg (2)


Re: Aracloptia

Inläggav ElefantiS sön 19 sep 2010, 16:28

Arya: Självklart! Det är det som kallas Rollspel ;)


--

Medan Tuhito sprang ifrån varelserna hade han ingen som helst koll om hur omgivningen såg ut honom. Han ögon var riktade framåt, och det vara bara dit han såg. Träd undvek han lätt, och samma sak med stenar och rötter, men när han kände någon flyga in i hans sida - trots hans fart - föll han omkull med en hård smäll. Att personen tilltalat honom brydde han sig inte om, och inte heller att hon såg ytterst irriterad ut.

Han sneglade snabbt på henne. Hon såg bra ut, med sina lyxiga kläder och välfixerat hår, men hon var ingen som skulle falla Tuhito i smaken. Så, ensamvarg om han var - och med tanke på att han aldrig brytt sig om någon annan än sig själv innan - hoppade han snabbt upp på fötter och fortsatte springa.

Kan kom inte långt, dock, för hur mycket han hatade den lilla snorungen som sprungit in i honom i ett sånt här läge, så förtjänade hon inte att dö. Han vände sig om och sprang i motsatt riktning som han kommit ifrån, och drog upp flickan i famnen på honom. Kom han bara utom synhåll från varelserna skulle de nog klara sig.

Han gjorde en tvärt sväng, och i ögonvrån märkte han att monstrerna inte svängde ordentligt. Bra, det här kunde han ha mycket nytta av för att rädda, inte längre bara sitt, utan flickans liv också.

ElefantiS
Vilie
 
Inlägg: 1359
Blev medlem: sön 07 jun 2009, 17:24
Ort: Hyrule
Blogg: Se blogg (2)


Re: Aracloptia

Inläggav Arya ons 22 sep 2010, 17:32

Jonna muttrade irriterat när pojken inte brydde sig ett skvatt om att han smutsat ner hennes nya kläder. Hur självisk fick man va?!
Hon drog en hand genom håret och var på vippen att resa sig upp när han kom springande tillbaks, rakt mot henne, i VÄLDIGT hög fart.
Innan hon hann reagera hade han lyft upp henne i famnen och börjat springa tillbaks, bort från något. Hon vände på huvudet och synen som mötte henne... Hon skrek och klamrade sig fast vid pojken som om hon aldrig skulle släppa taget. Vad var det där?!
Visst att hon skrek lite oftare än många andra, men så ofta på så kort tid var en ovanlighet även för henne.
Den blomma som blommar i skuggan är den mest sällsynta och vackraste av dem alla.

Användarvisningsbild
Arya
Dödsätare
 
Inlägg: 2376
Blev medlem: ons 14 jan 2009, 15:28
Ort: Skåne
Blogg: Se blogg (2)


Re: Aracloptia

Inläggav ElefantiS ons 22 sep 2010, 18:00

Det skar till i öronen på Tuhito, och hela ansiktet rynkades ihop. Att höra en relativt ung tjej skrika en rakt i örat medan man sprang ifrån någon som ville döda en, det var inte alltid världens roligaste sak. Han mumlade tyst fram "Käften, käften..." och gjorde ännu en skarp sväng. Om varelserna inte tappade bort honom snart var det ute med dem. Tuhito kunde inte springa så mycket mer, och ramlade han omkull nu var det ute med dem båda.

När flickan inte slutade skrika fick Tuhito nog.
"KÄFTEN, UNGE!" skrek han för fulla halsar, och rösten skar sig på slutet. När Tuhitos röst skar sig betydde det att kraften började åka ut ur honom. Fan, fan, fan.

Han svängde in i en skogsdunge, hoppade bakom ett träd och tappade greppet om flickan. Bara monstrerna inte sett honom hoppa in i dungen, eller att de inte hade bra lunk, och de två ungdomarna borde vara säkra. I alla fall för en liten stund...

ElefantiS
Vilie
 
Inlägg: 1359
Blev medlem: sön 07 jun 2009, 17:24
Ort: Hyrule
Blogg: Se blogg (2)


Re: Aracloptia

Inläggav Arya ons 22 sep 2010, 18:14

Jonna stirrade chockat upp på killen, men hon var i alla fall tyst.
Hans plötsliga utbrott hade fått all rädsla att försvinna och bara lämnat kvar förvåningen.
Hon hade nog aldrig hört någon skrika åt HENNE, det var alltid åt någon annan.
Hon tittade in i hans grå ögon och förstod, hon skulle vara TYST, annars hände någonting som inte var bra, vad visste hon dock inte.
Hon satt stilla och sänkte blicken till sina kläder, försökte att så gott det gick andas lugnt och inte tänka på konstiga och läskiga varelser, utan på vilka kläder hon skulle ha på sig imorgon till exempel.
Det där med kläderna funkade inte, så i stället tittade hon upp på killen och en fråga dök upp i hennes huvud: Vad heter han?
Den blomma som blommar i skuggan är den mest sällsynta och vackraste av dem alla.

Användarvisningsbild
Arya
Dödsätare
 
Inlägg: 2376
Blev medlem: ons 14 jan 2009, 15:28
Ort: Skåne
Blogg: Se blogg (2)


Re: Aracloptia

Inläggav ElefantiS ons 22 sep 2010, 18:41

Tuhito kollade sig runt. Vart var de någon stans? Han rynkade ihop ögonen, som gjorde att han kunde se en bra längre bort än vanligt. Han spetsade även öronen. Bra, varelserna hade inte sett Tuhito svänga in i den tätare delen av skogen. Medan de med tunga steg klampade vidare började Tuhito andas mer och mer normalt. Även händerna som hade börjat skaka utan att Tuhito märkt det medan han sprang för glatta livet, hade slutat.

Medan han mumlade fram hur de skulle göra ritade han lite i den hårde jorden på marken.
"... Vänster... ja... upp... -ra... Hm... om...? tre? ... sju..." Om någon fattat vad han egentligen pratade om måste den personen vara ett geni, eller ha ett lika komplext sinne som Tuhito själv.

Han hade nästan glömt bort flickan när en vindputs for förbi dem och hennes lukt åkte in i hans näsborrar. Ja, Tuhito hade mycket bättre sinnen än någon annan människa. Lukt, syn, känsel och hörsel var mycket, mycket bättre hos Tuhito än hos någon annan. Och flickan luktade schampo och parfym, blandat med lite, lite... fränt. Som... Nej, Tuhito kunde inte sätta fingret på vad hon luktade.

Det tog tid innan Tuhito släppt monstrernas lukt och kunde slappna av helt. Med en pust stötte han sig mot en trädstam och slog i rumpan när han mötte marken med sin bakdel. Ah, skitsamma, lite jord på byxorna gjorde inget.

Han satte sin blick i flickans, och han hade inga tankar på att släppa den heller. Hon skulle frågas ut om varför hon sprungit in i Tuhito och nästan kostat honom livet.

ElefantiS
Vilie
 
Inlägg: 1359
Blev medlem: sön 07 jun 2009, 17:24
Ort: Hyrule
Blogg: Se blogg (2)


Re: Aracloptia

Inläggav Eilonwy tor 23 sep 2010, 20:34

(jag minns verkligen inte var min karaktär befann sig förut, men vi säger att hon följt efter kidnapparna och nu gömmer sig bakom ett träd (igen))

Amelia fortsatte med sina misslyckade magi-försök att hjälpa flickan när männen kastade henne över axlarna och - trots hennes protester - fortsatte gå. Allt hon lyckades göra var att tysta ner flickans röst, vilket inte var det minsta bra; om hon var stum kunde ingen höra henne skrika, vilket var exakt vad skurkarna ville.
Då, just som hon lyckats få igång flickans röst, fick hon syn på honom. En pojke på en häst, några träd bort, även han stirrandes på exakt samma scen. Amelia kunde inte klandra att han inte gjorde något; visserligen hade hon sin magi som gjorde att hon kunde hjälpa på håll om hon bara lyckades komma ihåg rätt formel förr eller senare, men den här pojken hade ingenting. Han var inte kraftigt byggd, inte om man jämförde med männen som med lätthet slängt upp flickan på axeln med sin ena hand, men två var alltid bättre än en. Och Amelia skulle hjälpa den här flickan, med eller utan honom.
Så med ett djupt andetag lyckades hon tyst smyga sig fram till honom och viska:
"Två är bättre än en. Vad ska vi göra?"
"Even the darkest night will end and the sun will rise."

Användarvisningsbild
Eilonwy
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6469
Blev medlem: sön 15 feb 2009, 15:12
Blogg: Se blogg (19)


Re: Aracloptia

Inläggav Ida Sewer tor 23 sep 2010, 21:17

"Jaså, det tror du jag går på, din lille lögnare."
Mannen hade genomskådat hans bluff. Men inte heller behövde han få reda på ännu, tänkte Leo kallt. "Visa dig!"
"Vad ska du med flickan till egentligen?" frågade han med hög, kylig röst, och lyckades låta så mycket mer respektingivande än vad han kände sig.
Emerald såg den unga flickan, som rört sig mot dem tystare än en skugga, snabbare än han själv. Hingsten spetsade öronen och vände huvudet åt vänster, och i nästa sekund hördes en låg viskning, som lika gärna kunde ha kommit från suset i lövverket ovanför dem.
"Två är bättre än en. Vad ska vi göra?
Leo fick en omedelbar lust att hoppa av Emerald och sätta handen för flickans mun. Hon verkade inte förstå vilken fara de befann sig i. Helt kort kastade han en mycket arg blick i riktningen hennes röst kommit ifrån, och skymtade brunt hår.
"Vi. Måste. Vara. Tysta." väste han, och drev sedan fram Emerald ett steg.
Stolt skribent på Eldfackla Noveller :)

All aboard the Klaine Train! Kurt Hummel ♥ Blaine Anderson

Ida Sewer
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6365
Blev medlem: sön 06 apr 2008, 12:23
Ort: Aracloptia
Blogg: Se blogg (33)


Re: Aracloptia

Inläggav Ha<3Gi fre 24 sep 2010, 15:00

Hon kände att något var på tok. Strucs örnar (män, då) rörde sig försiktigt runt dem och de verkade hålla sig nära varandra. Hon kände att någon såg dem, mer än den pojke som pratat med dem.
Det enda hon kunde göra var att hoppas. Det gick inte att ta miste på att örnarna var oroliga.
Då Viola äntligen lyckades sätta sig upp såg hon sig om efter Jesper. Han stod strax bakom henne, med en respektingivande fångvaktare. Han stod på sina ben, trots att han var blåslagen, och liksom Viola fjättrad kring handlederna.
"Jes-"
"Säg ingenting!" varnade Jesper sammanbitet innan han flyttades så det kom att bli ett större mellanrum mellan dem.
"Vad ska du med flickan till egentligen?"
"Det har du inte med att göra! Kom fram och visa dig. Om du är tillräckligt oskyldig kanske vi kan låta dig gå."
Viola såg hur Struc hånlog. Det kändes inte bra.
"Kom inte! Rädda dig! Du vet inte vad de kommer göra med dig!" skrek Jesper förtvivlat. Han ville alltså inte att den andra pojken skulle komma till skada.
"To fight like a girl is to death and without mercy."
// Emilie Autumn.

“This isn’t the end of the war. It hasn’t even started yet.”
// Vox, the female elven warrior © Ha<3Gi

Användarvisningsbild
Ha<3Gi
Trolldomsminister
 
Inlägg: 8341
Blev medlem: sön 25 jan 2009, 19:38
Ort: Någonstans mellan The Wizarding World och Middle-Earth :D
Blogg: Se blogg (26)


Re: Aracloptia

Inläggav Eilonwy fre 24 sep 2010, 16:36

"Nej, nej", mumlade Amelia, fortfarande mycket tyst, "Jag tror inte vi behöver det. Folk brukar ha nedsatt hörsel efter att tysthetsförtrollningen använts på dem ..." Vips insåg hon vad hon sagt, och lyckades med måtta rädda sig, "Jag tror det var därför de tystnade för en stund sedan. Någon i närheten måste ha använt en sådan förtrollning på dem."
"Bara på flickan. Ingen av de andra."
"Joo ..." Amelia kunde inte låta bli att rodna, trots att pojken inte ens visste att det var hon som låg bakom, "de andra drabbades också till en viss del."
Hon var usel på att sikta och att träffa exakt. Så usel att hon nästan var helt säker på att hon gett de andra nedsatt hörsel; det hade hänt varenda gång hon använt tysthetsförtrollningen.
Hon såg in i pojkens ögon och log ursäktande. Hans ansiktsuttryck förändrades och gick från ilsket till eftertänksamt, tills han tillslut tycktes bestämma sig för att lita på henne och hoppade av hästen.
"Hur vet du det?" Frågade han.
"Annars skulle de ha hört oss vid det här laget", sade Amelia lugnt och sanningsenligt. Pojken kastade en blick mot dem och tycktes övertala sig själv om att det var sant. Sedan vände han sig mot Amelia.
"Du sade att två var bättre än en. Och vi måste göra någonting."
Amelia nickade. "Har du någon plan?"
Pojken rynkade ögonbrynen. "Vad kan du göra?"
"Even the darkest night will end and the sun will rise."

Användarvisningsbild
Eilonwy
Trolldomsminister
 
Inlägg: 6469
Blev medlem: sön 15 feb 2009, 15:12
Blogg: Se blogg (19)


FöregåendeNästa

Återgå till Rollspel

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron