Egna dikter

Ett öppet forum där man kan snacka om vad som helst - allt mellan himmel och jord.

Egna dikter

Inläggav solnea mån 02 aug 2010, 11:20

ungefär som "Fina dikter-tråden" fast denna tråden är bara till för dikter vi skrivit själv. Här kan man också ge lite ris och ros på andras dikter och ge synpunkter på vad personen kan göra för att göra sitt skrivande ännu bättre

Vännen
Jag har en vän
hon är den bästa vän på vår jord
hur mycket jag älskar henne
kan man inte beskriva i ord
om du inte listat ut vem det är
så säger jag det nu
och du min kära vän
den vännen, det är du
I can do it all and more

Användarvisningsbild
solnea
Dödsätare
 
Inlägg: 2212
Blev medlem: fre 18 apr 2008, 14:56
Ort: luleå
Blogg: Se blogg (0)


Re: Egna dikter

Inläggav solnea tis 21 sep 2010, 20:02

Jag ska nu berätta
om en helt vanlig person.
Hennes ögon brukade stråla av livsglädje ,
men tro mig ,det var innan hon tappade tron
Mungiporna brukade åka så långt upp
att de kunde nå den högsta topp.
Men tro mig det var innan
Tjejen förlorade allt hopp.
Hon brukade ha så mycket energi
hon brukade dansa, springa ,hoppa
men tro mig det var innan
den här tjejen helt slutade hoppas.
För hur ska hon kunna hoppas
När sömn är utbytt mot skrik och gråt
När hon de andras vänskap eller lycka
aldrig kan komma åt.
Hon som brukade var så glad
är nu ledsen precis varenda dag.
och vet ni vad det värsta är ?
Joo flickan, det är jag.
I can do it all and more

Användarvisningsbild
solnea
Dödsätare
 
Inlägg: 2212
Blev medlem: fre 18 apr 2008, 14:56
Ort: luleå
Blogg: Se blogg (0)


Re: Egna dikter

Inläggav Noydi tis 21 sep 2010, 21:03

Du kastar mig en blick
Jag ser den inte
Du pratar med mig
Jag hör dig inte
Du rör vid mig
Jag känns inte vid dig
Så lämna mig ifred
Det är inte samma sak längre
And the sharp memories, perfectly recalled: his face when I’d opened my eyes to my new life, to the endless dawn of immortality… that first kiss… that first night…
Now you know. No one’s ever loved anyone as much as I love you.

Användarvisningsbild
Noydi
Husalf
 
Inlägg: 57
Blev medlem: mån 20 sep 2010, 18:06
Blogg: Se blogg (1)


Re: Egna dikter

Inläggav Luna Loovegood fre 29 apr 2011, 20:23

Det här är en dikt jag skrev för två år sedan när jag satt ute på en sten och hade fått i uppgift att skriva en dikt som framkallar känslor och här kommer den.

Tudor

Jag sitter på en sten,
utanför skolans bildsal.
Jag hör fåglarnas kvitter,
Jag hör ungdomarna prata.
Jag ser den ljusblå himlen,
Jag ser det gröna gräset med maskrosor i.
Jag känner solens värme mot mitt ansikte,
Jag känner den kalla vinden som smeker min kind.
Det gör mig ledsen och förtvivlad,
Det är snart valborg och snart två år sedan min hund gick bort.
Valborg. Valborg är en underbar högtid,
Men inte för mig.

Eftersom jag skrev den här för två år sedan så är det fyra år sedan Tudor gick bort. Den här är inte den bästa av mina dikter men den får mig ändå att känna den känslan jag hade när jag skrev den.
Vila i frid Tudor <3
Luna Lovegood: Well, there's Rowena Ravenclaw's lost diadem.
Ron Weasley: Oh bloody hell, here we go.

Användarvisningsbild
Luna Loovegood
Auror
 
Inlägg: 2726
Blev medlem: sön 19 sep 2010, 20:26
Ort: Västerås
Blogg: Se blogg (0)


Re: Egna dikter

Inläggav solnea sön 05 jun 2011, 18:50

Den här texten är egentligen en låttext jag skrev till en
musikuppgift för snart två veckor sedan. Låten är till en kompis till mig som dog för snart tre veckor sedan

Still can´t believe

It´s just so hard to believe
that I will never ever see you again
and it´s just so hard to understand
that I will never ever hear you´re voice again

cause god has taken back
his most beautiful angel
and I just still can´t believe
I just still can´t believe you´re gone

cause even though I know you´re dead
it´s just so hard to understand
that nothing can ever bring you back
and I just still can´t believe
I just still can´t believe you´re gone

you were always such a very nice person
you were always smiling
always happy
always shining

and it´s just so sad and it´s so unfear
that you died so very young
you will never get out of school
and you will never ever get yourself a job

cause even though I know you´re dead
it´s just so hard to understand
that nothing can ever bring you back
and I just still can´t believe you´re gone
I just still can´t believe you´re gone
cause I don´t want to believe you´re gone
I can do it all and more

Användarvisningsbild
solnea
Dödsätare
 
Inlägg: 2212
Blev medlem: fre 18 apr 2008, 14:56
Ort: luleå
Blogg: Se blogg (0)


Re: Egna dikter

Inläggav solnea lör 24 sep 2011, 20:32

Skrev en dikt den 11 september om 9/11, blev ganska nöjd

Tänk den skräcken

Jag minns inte mycket
av vad som hände den där dagen
för tio år sedan
för jag var ju bara sex år då

Men jag minna att det hängde löpsedlar
inne på obs
med bilder av brinnande skyskrapor
och flygplan som flög in i byggnader

Jag minns att jag såg på tv om det
och trodde att det bara var ett plan
som flög genom det första tornet
och sedan vidare, direkt in i nästa
det trodde jag sedan
i flera år framåt.

Nu vet jag att det inte var så
jag har sett på tv om det många gånger
och jag kan inte sluta fundera

Tänk den skräcken
när ett flygplan flyger in i byggnaden

Tänk den känslan
När man går ombord på ett plan
och vet att man ska kapa det
och flyga in det i WTC, Pentagon eller vita huset

Tänk den skräcken
När man är instängd i en hiss
som precis exploderat
och desperat försöker ta sig ut

Tänk den känslan
När man kommer ut ur hissen
och ser att en kropp utan huvud
ligger precis bredvid en

Tänk den skräcken
när man är på väg ner genom trapphuset
och inser att man inte kommer längre
eftersom trappan är blockerad

Tänk den känslan
När man desperat försöker flytta bråtet
så att man kan komma vidare

Tänk den lättnaden
När man lyckas
och kan fortsätta neråt

Tänk den skräcken
när man är fast på 104:e våningen
och i panik bestämmer sig för
att hoppa ut genom fönstret

Tänk den paniken
När man är i trapphuset
och hör att byggnaden rasar ihop ovanför en
bom, bom, bom våning för våning
och det kommer bara närmre och närmre

Tänk den skräcken
När man vet att ens son
är ombord på ett kapat plan

Tänk den känslan
När man är i en bunker
30 meter under vita huset
luften börjar ta slut
och man får höra att
man inte är tillräckligt viktig för att stanna

Tänk den sorgen
När dammet börjar lägga sig
och man ser att det bara finns ruiner kvar
av två av världens högsta
och mest magnifika byggnader

Tänk den sorgen
När man får veta att någon man älskade högt
dog i terrorattentaten den 11/9

Tänk den lyckan
När man i ruinerna
hittar överlevande
om så bara en
bland hundratals döda

Tänk den lättnaden
När man mot alla odds
kan sträcka upp armarna i luften
och säga "jag överlevde"
I can do it all and more

Användarvisningsbild
solnea
Dödsätare
 
Inlägg: 2212
Blev medlem: fre 18 apr 2008, 14:56
Ort: luleå
Blogg: Se blogg (0)



Återgå till Öppet forum

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst

cron