Nu ska jag berätta om igår. Eller, egentligen var det väl i förrgår nu eftersom klockan passerat tolv. Men jag berättar ändå.
I fredags såg jag Pojken i Randig Pyjamas igen. Jag hade sett den under höstlovet och förlorat tron på mänskligheten, bara för att ... well, ni förstår om ni ser på den. Den är vidrig och underbar på samma gång, och jag tänker läsa boken någon gång. Lyssnade på en intervju med författaren till boken, John Boyne, och han svarade på den kritiken han fått om att boken inte var tillräckligt faktaenlig för att ha kunnat hända på riktigt: "You have to know the difference, between fact and fiction. This is a fiction, and even if I'd been completely correct with every bit of fact, the minute I'd put Bruno (huvudpersonen) in it, it wouldn't be real anymore."
Och visst, man kan tycka att han är lat och försvarar sig själv på ett löjligt sätt, men jag behövde verkligen de orden eftersom det känns som om Mad Girl, min nanoberättelse, är fullkomligt orealistisk och bara allmänt skum, fylld med fel man kan hitta trots att det är en framtidsversion och man egentligen inte kan säga att något ÄR fel.
You have to find the difference between reading a book with your head, and with your heart.

Och samma kväll, på vägen hem från min kompis, insåg jag någonting. Det är kanske ingen nyhet, det var väl egentligen inte det för mig heller, men det är bara som när man inser något man redan visste men först nu inser verkligen är sant: Jag föddes för att berätta historier. Det betyder inte att jag är bra på det eller att det jag berättar har någon mening, men det är allt jag lever för och jag har älskat att göra det sedan jag var 6 år. Jag skiter i om jag suger på det, det spelar ingen roll, because I love it. Att verkligen ANVÄNDA min fantasi, det äger!

Och det var terminens uppenbarelse. Förra året hade jag en att jag sög på slöjd. Den var också sann, ändå fick jag VG ... skumt. Nåväl. Det är kul att få uppenbarelser.

Håller med dig om att "Pojken i randig pyjamas" verkligen är hemsk. Har den på DVD hemma, men såg den första gången i skolan under en svensklektion i nia:n - då vi jobbade en hel del med "andra världskriget".

Beundrar VERKLIGEN att du fick VG i SLÖJD! Själv fick jag G- XD he he...^^

(såhär på efterhand, utan att någon ser det, kan jag säga att jag lyckades höja mig till MVG i slöjd. Jag tackar världens jordgubbar!)